Calamites

Calamites Suckow, paleont., en af stenkolsperiodens allmännare växter, af equisetacéernas (fräkenväxternas) familj, hvars nu lefvande representanter den betydligt öfverträffade i storlek; somliga arter nådde en höjd af bortåt 20 m. (71 f.), det vanliga var 6--9 m. (20--30 f.). Calamites hade en rak, ihålig, ledad stam med refflad yta; den skilde sig från Equisetum derigenom att den saknade slidor vid lederna, ehuru den hade några knölformiga organ, som möjligen äro att anse såsom de outvecklade anlagen till dessa slidor. Stammarna utgingo, liksom hos Equisetum, från ett underjordiskt rhizoma -- än flere nära hvarandra, än mera enstaka -- och voro merendels ogrenade eller försedda med lätt affallande grenar vid lederna. Dessa grenar voro byggda som stammarna och saknade följaktligen blad. Den af några forskare hyllade åsigten att Asterophyllites och Annularia voro de bladbärande grenarna af Calamites har visat sig fullkomligt ohållbar, och uppgiften att den inre byggnaden hos stammen af sistnämnda slägte påminte om gymnospermerna beror på förvexling med Calamodendron. Huru fruktsättningarna hos Calamites voro beskaffade känner man ännu ej med säkerhet. Växten bidrog på sina ställen ej obetydligt till stenkolslagrens bildning och trifdes sannolikt mest i sumptrakter; ej sällan träffar man upprättstående stammar i de lager, som åtfölja stenkolsflötserna. De arter af Calamites, hvilka man anfört från yngre perioder än den permiska, hafva visat sig tillhöra andra slägten. A. G. N.