Calvin, Johannes (egentl. Jean Caulvin l. Chauvin), den schweiziska kyrkans reformator, föddes d. 10 Juli 1509 i Noyon i Picardie. För att gå sin faders önskan till mötes studerade han i början juridik och uppehöll sig för detta ändamål vid universiteten i Paris, Orléans och Bourges. Å sistnämnda ort blef han nära bekant med en tysk lärd, Melchior Wolmar, under hvars ledning han skaffade sig grundliga insigter i grekiska språket, på samma gång han med ifver egnade sig åt studiet af den hel. skrift. Vistelsen i Bourges blef i flere hänseenden afgörande för hans kommande lif. Han återvände till Paris, der snart teologiska studier utträngde hans tankar på den juridiska banan. Der kom han ock i närmare beröring med många af reformationens anhängare, till hvilka han allt mera afgjordt slöt sig. Förföljelser tvingade honom emellertid snart att lemna Frankrike. Han begaf sig då till Basel och utgaf der 1535 sitt epokgörande arbete Institutio christianae religionis, som i början endast var afsedt att utgöra en försvarsskrift för de förföljde protestanterna i Frankrike, men hvilket längre fram af C. utförligt omarbetades och blef den reformerta kyrkans klassiska lärobok i dogmatik. 1536 begaf han sig till Italien. Han ämnade snart återvända derifrån till Basel, men gjorde under vägen ett besök i Genève och blef der qvarhållen af de reformationen synnerligen tillgifne männen Farel och Viret, med hvilka han trädde i liflig vexelverkan. Emellertid kom han i en ganska kinkig ställning genom sin ifriga opposition emot en fanatisk sekt, libertinerna (i mycket påminnande om "den frie andens bröder och systrar" under medeltiden). Denna riktning sökte C. med all kraft bekämpa; emot dem yrkade han på uppehållandet af den strängaste kyrkotukt. Följden af hans uppträdande i Genève blef likväl, att han redan 1538 måste lemna denna stad. Derefter vistades han någon tid först i Basel och sedan i Strassburg, hvarest han verkade både som universitetslärare och predikant samt utöfvade ett mycket stort inflytande på de protestantiska flyktingar, som der funno en tillflykt undan förföljelserna i Frankrike. 1541 återkallades han till Genève och förvärfvade sig snart genom sin kraftiga och inflytelserika verksamhet, hvilken fortgick under ständiga, svåra strider, ett stort namn som kyrklig reformator. Hans bekanta presbyterialförfattning, som utvecklades först i Ordonnance de l'église de Genève, blef snart allmänt gällande för hela den
reformerta kyrkan. Äfven det på C:s föranstaltande 1558 stiftade universitetet i Genève bidrog ej litet till att hans idéer vunno utbredning i de reformerta landen utom Schweiz. I det tyska Schweiz rönte dock C. till en början en ganska häftig motsägelse. Der ansåg man honom "stå närmare Luther än Zwingli", ja man misstänkte honom till och med att vara en hemlig lutheran, var ock vida mindre än Zwingii en folkets man, men han var en mycket större och mycket kraftigare karakter. Han var ock ytterligt konseqvent och ända till hårdhet sträng, såsom man bland annat finner af hans uppträdande mot Michel Servet, hvilken hufvudsakligast på grund af C:s skarpa anklagelser måste bestiga bålet, derför att han förnekat den kyrkliga treenighetsläran. Såsom systematisk teolog var C. mera betydande än både Zwingii och Luther, och han öfverträffade den sistnämnde äfven såsom vetenskaplig bibeltolkare. Utom hans förutnämnda "Institutio" räknas hans Commentarii in libros Novi testamenti till hans förnämsta arbeten. Han dog i Genève d. 27 Maj 1564. (Jfr Henry. "Das leben Johann Calvins". 1835--1844.) Se vidare Reformerta kyrkan. J. H. B.