Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Cambacérès

Ämne: Franska jurister och advokater · Franska politiker och statsmän

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 2 (1878), sp. 1541–1542 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Cambacérès [kangbaseräs], Jean Jacques Régis de C., hertig af Parma, fransk statsman, f. 1753 i Montpellier, vann tidigt erkännande som en af Frankrikes skickligaste lagkarlar, slöt sig sedermera till 1789 års revolution och invaldes derför 1792 i konventet. Der uppträdde han på ett moderat sätt. Visserligen röstade han för konungens död, men endast under den förutsättningen att utlandet skulle med vapenmakt söka befria honom. Ehuru denna hofsamhet gjorde honom misstänkt hos "Berget", invaldes han i lagutskottet, och der framlade han 1793 sin Projet de code civil et discours préliminaire, hvilken sedan lades till grund för "Code Napoléon". Han fick derefter uppdrag att tillsammans med Merlin revidera Frankrikes alla lagar. Efter Robespierres fall (1794) bidrog han verksamt till införande af ett mildare styrelsesätt. Någon tid var han president i konventet och blef sedan ordförande i välfärdsutskottet. I den senare egenskapen medverkade han till fredssluten med Preussen (1795) och Spanien (1796). Under direktorium råkade han åter i misstanke hos ytterlighetspartiet och måste till följd deraf lemna det honom anförtrodda presidiet i "de femhundrades råd". Efter Sieyès' inträde i direktorium (1799) blef han justitieminister. Han tog icke

någon del i revolutionen af d. 18 Brumaire år VIII (d. 9 Nov. 1799), men blef icke dess mindre af Napoleon utsedd till konsul. Genom dennes förtroende kom han att utöfva mycket stort inflytande på de inre angelägenheternas gång. Särskildt om den franska rättens utveckling gjorde han sig förtjent genom sitt deltagande i redaktionen af "Code Napoleon". Efter Napoleons tronbestigning (1804) blef han ärkekansler och 1808 hertig af Parma. 1813 utnämndes han till president i regentskapsrådet. Under "de hundra dagarna" fungerade han som justitieminister och president i pärskammaren. 1816 blef han såsom "konungamördare" förvisad från Frankrike, men återinsattes 1818 i alla sina borgerliga och politiska rättigheter. Sedan lefde han i tillbakadragenhet i Paris. Död 1824. Utom förut nämnda "Projet de code civil" (som trycktes 1796) utgaf han Code français, ou collection par ordre de matières de lois de la république (1797). C. var en mild och rättrådig samt i intellektuelt hänseende rikt utrustad man.