Canto, Ital. (af Lat. cantus), sång. I flerstämmiga stycken betecknar detta ord hufvudmelodien, vanligen i diskanten. -- C. fermo (cantus firmus), "fast sång", den gregorianska, unisona kyrksången. Enär kontrapunktisterna till en början använde sådana melodier för att kontrapunktera mot dem, kom uttrycket "canto fermo" småningom att nyttjas om hvarje melodi, som lades till grund för en kontrapunkt. Den gregorianska koralen kallades, med afseende derpå att den framskred i lika tonlängder, äfven canto
piano (cantus planus), i motsats mot canto
figurato l. misurato (cantus figuralis l. mensuralis), hvars noter hade olika tidsvärde. A. L.