Centralisation l. Centralisering (af Lat. centrum, medelpunkt), ett styrelsesystem, enligt hvilket förvaltningens alla delar äro samlade i regeringens hand. I det moderna samhället har centralisation och statsenhet gått hand i hand med samhällets utveckling ur stånds- och feodalförfattningen. Denna centralisation, behöflig för en samlad statsmakt, har i vissa land, förnämligast Frankrike, sträckt sig för långt, så att regeringen har hos sig samlat all samhällsverksamhet och betraktar sig såsom den enda berättigade lifgifvande principen för allt offentligt lif. När man numera begagnar ordet centralisation, sättes det derför i motsats till kommunal och folklig sjelfstyrelse, som gifver den enskilde medborgaren frihet att vara sjelfverksam inom de verksamhetsområden, der gemensamt väl bäst främjas genom den frivilliga associationen och det enskilda initiativet. Kännetecknen på centralisation i denna betydelse äro: statsförvaltningens obegränsade maktbefogenhet, de offentliga angelägenheternas behandling genom af regeringen fullständigt beroende statstjenstemän samt frånvaro af provinsiel och kommunal sjelfständighet. Ett sådant system har kunnat bibehålla sig i Frankrike under alla statsformer. Genom en dylik centralisation omintetgöres medborgarnas intresse för offentliga angelägenheter, och statstjenstemännen blifva näppeligen annat än osjelfständiga verktyg för administrationen. Dessutom föranleder en utbildad centralisering betydliga statsutgifter, emedan den för sitt ändamål kräfver en jämförelsevis stor skara af tjenstemän. Följderna af en öfverdrifven centralisation hafva blifvit sammanfattade sålunda: "lugn utan lycka, näringsflit utan framåtskridande, arbete utan allmänt
välstånd, stadga utan kraft och materiel ordning utan sedlighet" (Tocqueville). -- Emellertid behöfver hvarje stat för sitt bestånd ovilkorligeit en viss grad af centralisation. Denna måste dock vara så beskaffad, att den icke bryter jämnvigten mellan regeringens makt samt provinsernas och kommunernas sjelfstyrelserätt. En kraftig centralmyndighet, förenad med en själfständig lokalförvaltning, fri församlingsrätt och individuel frihet, bilda grundvalen för en lifskraftig stat. (Jfr Decentralisation, Förvaltning, Kommunalstyrelse och Sjelfstyrelse.)