Ceres

Ceres, Rom. mytol., sädens eller åkerbrukets gudinna. Föreställningen om henne och hennes kult sammansmälte så tidigt med dyrkan af den grekiska Demeter, att man svårligen kan urskilja hvad som tillhörde det äldre och inhemska betraktelsesättet. Det tyckes emellertid, som om C. företrädesvis varit en plebejisk gudomlighet, dyrkad tillsamman med Liber och Libera, hvilka man sedan sammanblandade med Bacchus och Proserpina. År 496 f. Kr. utlofvades under en hungersnöd ett tempel åt C., och det byggdes vid foten af Aventinus, intill rännarebanan, samt invigdes tre år derefter. Gudstjensten blef, genom inflytelser frän södra Italien och Sicilien, grekisk och sköttes mestadels af prestinnor från Neapolis eller Velia. De plebejiske edilerna hade befattning med Ceres' tempel -- der deras uppsigt öfver tillförseln af lifsmedel stod i samband med åkerbruksgudinnans tjenst --, och plebejernas arkiv tyckes hafva förvarats der. Den förnämsta festen till C:s' ära (Cerealia) firades i midten af April, bl. a. med lekar i rännarebanan, anordnade af edilerna, och andra högtidligheter. Man offrade svin, och plebejerna höllo måltider, vid hvilka de bekransade sig med blommor. Vid samma tillfällen brukade man ock kasta blommor jämte fruktbarhetens symbol, nötter, ut bland folkmassan. Äfven vid skördetiden firades till C:s' ära en fest med offer af svin och förstlingen af skörden. Jfr Demeter. R. Tdh.