Demeter, af romarna kallad Ceres, en af den grekisk-romerska mytologiens äldsta, ända
från den pelasgiska tiden härrörande, gudomligheter, dotter af Kronos och Rhea, var, såsom namnet tillkännagifver, egentligen en personifikation af den moderliga, fruktbärande jorden och dyrkades företrädesvis såsom årsväxtens välvilliga gifvarinna. Medelpunkten af Demetersagan bildar det förhållande, i hvilket gudinnan stod till sin dotter Persefone (Proserpina), eller Kore (egentl. "jungfrun"), som bortröfvades af Pluton, underjordens gud, för att blifva hans gemål. Otröstlig sökte D. den förlorade dottern, till dess hon, efter nio dagar, af den allseende Helios (solguden) fick upplysning om hennes öde. Hon öfvergaf då olympen och gudarnas samqväm, antog en tjenarinnas skepelse och kom, efter långa irrfärder, till Eleusis, der hon välvilligt mottogs i Keleos' hus. Slutligen blef hon igenkänd och lärde då menniskorna sin dyrkan. Emellertid hade jorden varit utan någon alstringskraft, så att Zeus, som gifvit sitt bifall till Persefones bortröfvande, slutligen måste såsom medlare mellan D. och Pluton åvägabringa ett fördrag, enligt hvilket Persefone skulle en tredjedel af året tillhöra Pluton och underjorden, men den öfriga tiden vistas ofvan jord hos sin moder -- en bild af växtlifvet, som under vintern slumrar i jordens sköte, men under våren och sommaren framträder i ljuset. På grund af detta nära samband med naturlifvet och underjordens makter räknades D. sjelf till de s. k. "chthoniska" (underjordiska) gudarna. D:s dyrkan var vida utbredd inom Grekland, och hufvudorten för densamma var Eleusis (i Attika), der en hemlighetsfull gudstjenst, de berömda Eleusinska mysterierna (se d. o.), var egnad åt henne. Qvinnorna i Athen och åtskilliga andra stater firade till hennes ära den s. k. tesmoforiefesten, vid hvilken gudinnan dyrkades såsom "lagstiftarinna" (thesmoforos), emedan den under hennes hägn stående sädesodlingen ansågs vara grundvalen för allt ordnadt samhällsskick. -- Ända från år 493 f. Kr. hade Ceres i närheten af Circus maximus i Rom ett tempel, der hon dyrkades enligt grekiska religionsbruk. -- I grekernas bildande konst framställes D. vanligen såsom en skön, fullmogen qvinna i rikt draperad, fotsid drägt, med en krans af sädesax på hufvudet samt med en fackla eller en vallmostängel och en med ax fylld korg eller en sädeskärfve. A. M. A.