Chamisso [sja-], Adelbert von (egentl. Louis Charles Adelaïde de C.), tysk skald och naturforskare, f. 1781 på slottet Boncourt i Champagne, åtföljde 1790 sina föräldrar till Berlin, ingick i preussisk krigstjenst, men återvände, efter fälttåget 1806, till Frankrike, åtföljde 1815--18 såsom naturforskare den ryska verldsomseglaren "Rurik" under O. von Kotzebue och fick efter sin återkomst anställning vid den botaniska trädgården i Berlin. Död derstädes 1838. De första af C:s dikter utgåfvos i den af honom och Varnhagen von Ense utgifna "Musenalmanach". Hans berömdaste verk är sagan Peter Schlemihl (1813), berättelse om en man, som förlorat sin skugga. C. skildrar deri den landsflyktiges egendomliga sorg. Bland hans öfriga dikter må nämnas Salas y Gomez. Böjelse för svårmod samt förkärlek för det hjertskakande och rysliga äro kännetecknande drag hos C:s sångmö. En frukt af C:s naturforskningar är afhandlingen De animalibus quibusdam e classe vermium Linnaei. Fasc. 1: De salpa (1819), hvari han först lade i dagen salpernas underbara fortplantning genom generationsvexel. C:s Gesammelte werke utkommo 1842 (5:te uppl. 1864).
Nordisk familjebok · första upplagan
Chamisso
Ämne: Skalder och psalmförfattare · Skalder och dramatiker
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 3 (1880), sp. 220 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗