Chef, Fr. (af Lat. caput, hufvud), öfverhufvud; befälhafvare, anförare; styresman (inom ett ämbetsverk, en handelsaffär, en fabrik o. s. v.). -- Milit. Vid svenska krigsmakten till lands nyttjas denna benämning om hvarje befälhafvare, t. ex. brigad-chef, regements-chef, kompani-chef, stabs-chef o. s. v. Inom svenska och norska flottorna förstås med chef den officer eller underofficer, som är befälhafvare på beväradt, obeväradt eller för kronans räkning förhyrdt fartyg. Chefen förer på fartygets stortopp eller (der mast ej finnes) på särskild flaggstång sitt befälstecken, hvilket för officer utgöres af örlogsvimpeln och för underofficer af en blå galjadett (se Flaggtafla). Om en person af högre rang, berättigad
att föra sitt befälstecken, finnes ombord, får dock ej fartygschefens befälstecken föras. -- I åtskilliga härar, t. ex. den preussiska, österrikiska m. fl., är benämningen chef liktydig med heders-chef och tillägges kungliga personer eller högre officerare, som upptagas vid ett regemente eller en motsvarande trupp-enhet. I franska benämningar förekommer chef i förening med ett annat ord för att utmärka den högste ledaren, t. ex. "general en chef". C. O. N. R. N.