Cirkulation (Lat. circulatio), kretslopp, omlopp. -- Växtsafternas cirkulation, bot. Sedan äldre tider har den råa, af roten upptagna näringssaftens strömning uppåt tillika med den i bladen beredda näringssaftens strömning till växtens alla delar, och dervid äfven nedåt, blifvit kallad saftcirkulation hos växten. Denna cirkulation motsvarar emellertid ej blodcirkulationen hos djuren. (Jfr Blod.) Den innefattar nämligen icke allenast den beredda, blodet motsvarande, näringssaftens kringspridning i växten, utan äfven den utifrån intagna, oberedda, flytande födans förande från det organ, som upptagit den, nämligen roten, till de organ, i hvilka den skall beredas, nämligen bladen (eller, allmännare sagdt, växtens gröna delar). Något kretslopp af beredd näringssaft i slutna banor förekommer ej hos växterna i samma mening som blodomloppet förekommer hos de högre djuren. Termen cirkulation begagnas derför af nutidens växtfysiologer endast för att beteckna en särskild form af protoplasma-rörelse inom den membranklädda växtcellen. Se Protoplasma. Jfr äfven Assimilation (bd I., sp. 1223) och Näring. V. W.
Nordisk familjebok · första upplagan
Cirkulation
Ämne: Allmän botanik och växtbegrepp · Växter och botanik
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 3 (1880), sp. 370–371 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗