Cordova l. Cordoba. 1. Provins i spanska landskapet Andalusien. Det gränsar i n. till provinserna Ciudad Real och Badajoz, i ö, till Jaen, i s. till Granada och Malaga, i v. till Sevilla och Badajoz. Arealen 13,726,6 qv.-kilom. (249,3 qv.-mil). Omkr. 380,000 innev. Landet är rikt på säd, olja, vin och mineralier. Obetydlig industri. Häst- och åsneafvel är den förnämsta näringskällan. -- 2. Stad och hufvudort i nämnda provins, amfiteatraliskt belägen vid Guadalquivir. Omkr. 45,000 innev. Stadens förnämsta byggnad är katedralen, ursprungligen en morisk moské, hvars inre utmärker sig genom stilens skönhet och byggnadsämnenas dyrbarhet. Det gamla ryktbara konungapalatset ligger nu till största delen i ruiner. Gatorna äro trånga och slingrande. Industrien befinner sig i lägervall. -- C. grundlades sannolikt af kartaginenser, eröfrades 152 f. Kr. af romarna och kallades af dem Corduba. I 10:de årh. blef denna stad det spansk-moriska rikets hufvudstad, "vesterns Mecka", de arabiska konsternas och vetenskapernas hufvudsäte i vestern, stamhållet för de moriske skalderna. Under de följande århundradena egde C. en storartad industri, som kulminerade i tillverkningen af konstnärligt utförda silfverarbeten och i beredningen af fina läder- och skinnsorter (karduan). Efter det moriska väldets fall, i början af 13:de årh., sjönk det småningom i välstånd, folkmängd och prakt, men råkade i sitt nuvarande förfall först 1808, då det eröfrades och plundrades af fransmännen. -- 3. Stat i Argentinska republiken. Det gränsar i ö. till Santa Fé, i n. till Santiago del Estero och Catamarca, i v. till Riaja, San Juan och San Luis. Arealen 143,912 qv.-kilom. (2,614 qv.-mil). Omkr. 211,000 innev. Största delen af landet utgöres af pampas (grässlätter). Hufvudnäringen är boskapsskötsel. -- 4. Stad och hufvudort i nämnda provins, belägen i Rio-dalen. Omkr. 30,000 innev. C. är väl bygdt och har en ståtlig katedral, den vackraste i Syd-Amerika. Från spaniorernas tid finnas åtskilliga vetenskapliga anstalter. Liflig transitohandel mellan Amerikas båda kuster. C. grundlades 1573 af spaniorerna. -- 5. Stad i mejicanska staten Veracruz, ö. om Orizaba, på en bergsrygg i en vacker trakt. Omkr. 6,500 innev. C. var under spanska väldet en rik och blomstrande stad.
1. Cordova, Gonsalvo Hernandez de C. y Aguilar, spansk fältherre, f. 1453 nära Cordova, kämpade redan som femtonåring mot morerna i Granada och tjenade sedermera Ferdinand den katolske af Aragonien och Isabella af Kastilien under deras långa fejd mot de otrogne. Hans tapperhet äfvensom hans mästerliga underhandling med konung Boabdil om Granadas utrymmande (1492) förvärfvade honom ynnest hos konungen och drottningen i Spanien. 1495 skickades han i spetsen för 5,600 man att hjelpa Neapels dåv. konung, Ferdinand, mot de i dennes rike infallande fransmännen. Inom ett år återeröfrade han största delen af riket, och i förening med Ferdinand fördref han sedan fransmännen ur Italien, hvarjämte han återgaf påfven det af dem besatta Ostia. För sina segrar fick han af folket namnet "Il gran capitano" (den store generalen) och af Neapels konung bl. a. titeln hertig af San Angelo. 1498 återvände C. till Spanien. 1501 seglade han åter bort, med 4,300 man, för att -- som det hette -- hjelpa Venezia mot turkarna. Också eröfrade han Zante och Kefalonia, men färdens egentliga mål var Italien. Det gällde den gången att i förening med fransmännen eröfra Neapel till delning mellan Aragonien och Frankrike. Eröfringsverket gick raskt; men då fransmännen, trots slutna fördrag, undanhöllo Spanien ett par landsträckor, angrepos de af C., hvilken vann en afgörande seger vid Cerignola (April 1503) och fick Neapel i sina händer. Derpå belägrade han Gaëta, men måste för en 30,000 man stark fransk undsättningshär draga sig tillbaka med sina 12,000 man. I Dec. 1503 tillintetgjorde han likväl fullständigt den franska hären vid Garigliano, hvarefter det spanska väldet i Italien stod fast. Ferdinand den katolske förlänade segraren hertigdömet Sesa och vicekonungadömet öfver Neapel. Folkets kärlek,
hvilken C. vann genom sin goda förvaltning, och afundsmäns förtal gjorde slutligen, att konungen började misstänka och frukta honom samt 1506 återkallade honom till Spanien. Der lefde han sedan på sina gods i Granada. Död 1515.
2. Cordova, Gonsalvo Hernandez de C., furste af Maratta, den förres frände, spansk general, fick efter Spinola ett befäl i Pfalz, slog markgrefven af Baden vid Wimpfen (1622) och, i förening med Tilly, Kristian af Braunschweig vid Höchst (s. å.), hvarefter han vände sig till Nederländerna och å nyo besegrade Kristian, vid Fleurus (s. å.). 1623 blef han generalguvernör öfver Milano, och under mantuanska arfföljdskriget (1628--31) intog han Montferrat, men förlorade kort derefter sitt ämbete, emedan han ansågs hafva i förtid upphäft belägringen af Casale. Död 1645.
3. Cordova, Luis Hernandez, spansk general, f. 1799, blef efter utbrottet af 1820 års revolution den absoluta konungamaktens vapendragare, deltog i gardenas revolt i Madrid (d. 7 Juli 1822), måste i anledning deraf fly, men återkom 1823 med den segrande franska invasionshären. 1824 blef han generalmajor, 1827 chargé d'affaires i Köpenhamn och 1888 sändebud i Berlin. Vid underrättelsen om 1830 års revolution skyndade han till Spanien för att bekämpa de konstitutionelle. Som sändebud i Lissabon (1832) understödde han dom Miguel. Efter utbrottet af carlistkriget (1833--40) slöt han sig till "cristinos" och blef 1835 öfverbefälhafvare för nordarmén. Då, genom revolutionen i La Granja (1836), en ultra-liberal ministèr kom till styret, lemnade C. Spanien, men återkom 1837, låtsade då vara mycket liberal och fick en plats i cortes, der han likväl ej vann något inflytande. Jämte Narvaez ledde han den misslyckade resningen i Sevilla (Nov. 1838) och måste derefter fly till Portugal. Död 1840.