Corssen

Corssen, Wilhelm Paul, tysk språk- och fornforskare, föddes i Bremen d. 20 Jan. 1820, studerade 1840--44 i Berlin under Böckh och Lachmann samt var derefter anställd som lärare vid landsskolan i Pforta, tills han 1866 slog sig ned i Berlin, der han uteslutande sysselsatte sig med literära arbeten. Död d. 18 Juni 1875. -- Det hufvudsakliga föremålet för C:s forskningar utgjordes af de fornitaliska språken. För studiet af dessa blefvo hans arbeten, i hvilka han med stor framgång tillämpade den jämförande språkvetenskapens metod och resultat, af grundläggande betydelse. Redan hans förstlingsarbete, Origines poesis romanae (1844), prisbelönades af filosofiska fakulteten i Berlin. Hans förnämsta verk är Ueber aussprache, vokalismus und betonung der lateinischen sprache (1858--59, 2:dra uppl. 1868--70), en af vetenskapsakademien i Berlin belönad prisskrift. Af stort värde äro jämväl Kritische beiträge zur lateinischen formenlehre (1863) och Kritische nachträge zur lateinischen formenlehre (1866). Deremot har det stora arbetet Ueber die sprache der etrusker (1874--75), hvari han söker lösa den svåra frågan om etruskiska språkets slägtskapsförhållanden, icke lyckats tillvinna sig kännares bifall. Andra arbeten af C. äro: De volscorum lingua (1858), Beiträge zur italischen sprachkunde (1878, utg. af Hugo Weber), flere i Kuhns "Zeitschrift für vergleichende sprachforschung" införda afhandlingar om de fornitaliska dialekterna, åtskilliga uppsatser af epigrafiskt innehåll samt arkeologiska och historiska undersökningar om Pforta och dess omnejd. Ad. N-n.