Cyanider l. Cyanurer, kem., cyans föreningar med metaller, d. v. s. cyanvätesyrans l. blåsyrans salter. De höra till haloidsalternas klass. Alkali-metallernas cyanider äro mycket beständiga vid upphettning och kunna utan sönderdelning upphettas till glödgning. De upptaga i smältande tillstånd syre ur luften eller ur lätt reducerade metalloxider och öfvergå dervid till cyansyrade salter. Till följd deraf äro de förträffliga reduktionsmedel. Med svafvel förenas de på samma sätt till rodanmetaller. I lösning sönderdelas de mycket lätt, i synnerhet vid kokning. Under upptagande af vatten gifva de ammoniak och myrsyrade salter (KCN + 2H2 O = NH3 + COH . OK). De sönderdelas äfven af de svagaste syror, t. ex. af kolsyra, vid närvaro af vatten. I fuktig, kolsyrehaltig luft hafva de för den skull en stark lukt af blåsyra. De tunga metallernas cyanider äro i allmänhet olösliga fällningar; endast cyanqvicksilfret, som är en ovanligt beständig förening, är lösligt i vatten. De sönderdelas vid upphettning. Vismut och de s. k. jordmetallerna förenas ej med cyan. Alla olösliga cyanmetaller, utom cyanbly, lösas af alkali-metallernas cyanider, hvarvid dubbelcyanurer eller dubbelcyanider uppstå. De sistnämnda utmärkas oftast genom en ovanlig grad af beständighet och deraf att den ena af de i dem förekommande metallerna ej kan upptäckas med vanliga reaktionsmedel. Sådana dubbelcyanider äro t. ex. blodlutsalterna. Dubbelcyanider af kalium med guld, silfver och koppar användas i galvanoplastiken till utfällning af de nämnda metallerna. Bland sådana dubbelcyanider äro platina-föreningarna mest utmärkta genom sina vackra färger. De kristalliserande cyanplatina-föreningarna hafva på olika ytor oftast olika färger. Kaliumsaltet är t. ex. blått och gult, bariumsaltet blått, grönt och gult, magnesiumsaltet körsbärsrödt, stålblått och metalliskt grönt. P. T. C.
Nordisk familjebok · första upplagan
Cyanider
Ämne: Kemiska föreningar, grundämnen och teorier · Kemi, läkemedel och färgämnen
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 3 (1880), sp. 694–695 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗