Czernovitz [tsjer-]. Ruten. Czernâuz, hufvudstad i österrikiska kronlandet och hertigdömet Bukovina, vid Prut. Omkr. 34,000 innev. Tyskt universitet sedan 1875. Grekisk biskop. Liflig handel på Moldau och Tyskland. 1. Czerny [tsjerni], Georg Petrovitsch, på grund af sin mörka hy kallad Kara-Georg, d. v. s. svarte Georg, serbisk frihetshjälte, föddes 1766 af ett fattigt bondfolk. Hat till turkarna, af hvilka han och hans familj lidit våldsamheter, dref honom att såsom frivillig deltaga i Österrikes krig mot Turkiet 1788--91. Någon tid efter freden slog han sig ned som kreaturshandlare i byn Topola i Serbien och förvärfvade snart ej allenast förmögenhet utan äfven anseende. På grund af sitt inflytande och sina förbindelser med de serbiske knäserna var äfven han ämnad att blifva ett offer vid det blodbad, som de turkiske ryttarna (spahis) d. 4 Febr. 1804 vid Valjevo anställde på framstående serber, till hämd för att dessa hos sultanen klagat öfver deras vilda framfart. C. räddade sig genom en rask flykt och kallade derefter sina landsmän till vapen. Natten till d. 12 Febr. valdes han af 300 folkombud till höfvitsman. 1804--05 rensade han hela Serbien, så när som på Belgrad, från turkar. Men de serbiske stormännen afundades honom hans makt och tillsatte, under rysk medverkan, en senat såsom motvigt mot den af C. ledda folkförsamlingen (skupschtinan). Split uppstod, och af detta begagnade sig turkarna samt anföllo Serbien 1806. De hade i två drabbningar slagit serberna, då C. genom sin seger vid Misjarskopolje och eröfringen af Belgrad å nyo räddade landet. Han sprängde derefter senaten och bibehöll sig såsom Serbiens styresman i sju år, trots yttre krig och afundsmäns stämplingar. När krig 1809 utbröt mellan Ryssland och Turkiet, trängde C., hvars plan var att lösgöra alla de slaviska folken från turkiskt välde, segrande in i Bosnien och ämnade åstadkomma en folkresning i detta land; men serbernas motgångar hemma tvungo honom att återvända och derjämte söka ryssarnas hjelp. Dessa skickade trupper, hvarefter C. dref bort turkarna och så för tredje gången räddade landet. Turkarna, hvilka samtidigt hårdt ansattes af ryssarna, erbjödo C. att blifva landets furste under turkisk suveränitet; men i förlitande på ryssarnas fortfarande bistånd afslog C. detta anbud. I freden i Bukarest, 1812, lemnade ryssarna likväl Serbien åt dess öde. C. inlät sig då i underhandlingar med sultanen och vidtog inga försvarsanstalter. När turkarna voro rustade, angrepo de 1813 Serbien från tre håll. Serberna blefvo slagna, och C.
flyktade öfver på österrikiskt område. 1817 återvände han i hemlighet, i afsigt att framkalla en allmän resning på Balkanhalfön. Men genom Serbiens dåvarande styresmans, Milosch Obrenovitschs, åtgörande blef han lönmördad i Semendria d. 27 Juli 1817. C. hade aldrig gått i skola och kunde icke skrifva. Han var slaf af sin lidelse: i ett utbrott af vrede dödade han sin bäste vän. Hans underbara energi, tapperhet och hänförelse gåfvo honom makt öfver massorna och uppeldade äfven dem.
2. Czerny [tsjerni], Alexander Karageorgevitsch, furste af Serbien, den förres son. Se Alexander Karageorgevitsch.