d'Ailly [daji'], Pierre (Lat. Petrus de Alliaco), fransk kardinal, biskop i Cambrai, kansler vid universitetet i Paris, född 1350 i Compiègne, död 1419 (enl. andra 1420 l. 1425) i Avignon. Han blef 1380 teol. doktor vid La Sorbonne i Paris och förvärfvade der stort anseende som nominalistisk skolastiker. Liksom mystikerna påyrkade han bibelns studium. Han tillhörde eljest det politisk-reformatoriska partiet inom kyrkan och genomdref jämte Gerson m. fl. på kyrkomötena i Pisa (1409) och Kostnitz (1414--18) den åsigten, att kyrkomötena, såsom rätteligen representerande Kristi kyrka, stå öfver påfven. Dock förfäktade han å andra sidan läran om den verldsliga maktens underordnande under den andliga äfvensom att den enskilde ovilkorligen skulle i trossaker underkasta sig kyrkan. Oaktadt d'A. med sitt parti deltog i domen öfver Johan Hus, aktades han dock af de senare reformatorerna (Luther m. fl.) som ett sanningsvittne. Han efterlemnade en stor mängd filosofisk-teologiska skrifter, mest af polemiskt innehåll.
Nordisk familjebok · första upplagan
d'Ailly
Ämne: Påvar och kardinaler · Påvar, biskopar, helgon och kyrkliga personer
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 1 (1876), sp. 301 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗