Dagsverken

Dagsverken, kamer., var i äldre tider en mycket anlitad skatteform. Den skattskyldige aftjenade skatten med personligt arbete. Den äldre dagsverksskyldighet, som fans i Sverige, blef sedan inlagd i grundräntan samt undergick med denna 1855 ränteförvandling och 1869 penningsättning. -- Sedermera uppstod ett annat slags dagsverksskyldighet, s. k. hjelpedagsverken till kungsgårdar och boställen, men denna förekom, efter hvad man vet, icke förr än på 1600-talet och har numera i allmänhet blifvit afskrifven eller förvandlad till billiga penningafgifter. I Skåne äro hjelpedagsverken bibehållna. Presterskapet har af ålder bland sina inkomster egt dagsverken, men redan Wilskman anmärker (1781) i sitt "Ecklesiastikverk", att direkta dagsverken till presterskapet mångenstädes upphört. Nu är det endast gemenskapen vid indelta armén och flottan, som med dagsverken betalar sin andel i prestlönen, och den dagsverksskyldige har dervid att välja mellan att göra två dagsverken i prestens kost eller ett dylikt i egen kost. Se vidare Författningskommissionens samling 1 d., 2 h., s. 679. En afhandling "Om svenska allmogens dagsverksskyldighet" utgafs 1842 af J. Lundell. Kbg.