Daphne

Daphne, bot. farmak., växtslägte af nat. fam. Thymeleae Juss., kl. Octandria L. Det har enkel, kronlik, regelbunden, fyrdelad blomkalk, åtta ståndare och enfröig, bärlik frukt. D. Mezereum L., känd under namnet tibast- (tirsbast-) eller källerhals-buske, växer vild i större delen af Sverige, hälst i något fuktiga skogar och lundar. Bladen sitta i spiral kring de nya årsskotten, å hvilka följande vår, innan nya bladbärande skott utvecklas, de vackra, röda blommorna utspricka, hvilka sitta liksom i ett något ojämnt ax. Den lilla busken planteras ofta såsom en prydnad i trädgårdar. Barken, såsom drog kallad cortex mezerei, tibast, är officinel i Sverige och flere andra land. Den skall insamlas från stammen och gröfre grenar tidigt på våren, före blomningen. Ytterbarken är gråbrun eller brungul, med en mängd små, svarta prickar af korkbildning; mellanbarken är grön af klorofyll, och innerbarken (bastet) är gulhvit, sidenglänsande. Bastet är mycket segt och kan uppslitsas i smala trådar eller band. Af barken, som innehåller ett skarpt hudretande harts samt en glykosid, daphnin, utan framstående egenskaper, beredes en blåsdragande salva, "ungventum mezerei" (ej längre officinel hos oss), hvilken kan användas ungefär som spanska flugor. De torkade bären (semina coccognidii) nyttjades förr såsom afförande och kräkväckande samt mot kikhosta m. m. Garn kan färgas rödt med bären och gult med barken. Flere andra arter: D. Laureola L., D. Gnidium L., D. alpina L., D. Cneorum L. m. fl., alla tillhörande mellersta och södra Europa, användas på samma sätt som D. Mezereum. O. T. S.