Décharge [desjarsch], Fr. (af charge, syssla, af Med. Lat. carricare, af Lat. carrus, vagn), urlastning, lossande af en fartygsladdning; krigsv., afskjutande, affyrande af ett gevär, en kanon o. d., salva.
I juridiken betecknar detta ord ansvarsfrihet, befrielse från bördan af ansvar för det sätt, hvarpå man fullgjort ett uppdrag eller förvaltat en angelägenhet. Hvar och en, som erhållit ett uppdrag eller ett ämbete, är underkastad ansvar för det sätt, hvarpå åliggandet fullgöres. Efter uppdragets beskaffenhet är detta ansvar antingen inskränkt dertill att ämbetsmannen, förvaltaren eller tjenaren endast står under kontroll af lagen och dess allmänna bestämmelser, såsom förhållandet är med de flesta ämbetsoch tjenstebefattningar, vare sig af offentlig eller enskild natur; eller ock är det förenadt med särskild redovisningsskyldighet för viss tid, såsom förhållandet är med förmyndares, kassaförvaltares och bolagsdirektioners verksamhet. Sjelfva förvaltningen kan dessutom vara förbunden med redovisningsskyldighet och underkastad granskning af särskilda för ändamålet utsedda revisorer eller kontrollerande myndigheter, och i sådant fall är bestämd tid stadgad, inom hvilken anmärkningar mot förvaltningen under den tid, för hvilken redovisning skett eller som granskningen omfattat, skola göras för att kunna leda till någon påföljd. Göres anmärkning ej inom denna tid, eller finnes ej skäl till någon sådan, inträder ansvarsfrihet för samma tid, och detta antingen på grund af uteblifven anmärkning eller ock genom uttryckligt tillerkännande (allt efter särskilda lagar, författningar och reglementen). Det är den på detta sätt vunna ansvarsfriheten som benämnes décharge. I nämnda bemärkelse förekommer ordet décharge i R. F., § 107 (1810 års R. O., § 76), hvarest det heter: "Allt hvad riksdagen efter granskning godkänt eller lemnat oanmärkt bör anses hafva vunnit décharge i afseende på det granskade och ingen ny till ansvarighet förbindande granskning af ny riksdag i samma mål vara tillåten". Den décharge, som i detta lagrum omtalas, afser det ansvar inför svenska riksdagen, hvilket åligger statsrådets ledamöter samt riksdagens fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret. Granskningar af dessa mäns ämbetsförvaltning under hvarje särskildt år sker vid det följande årets lagtima riksdag och inbegriper äfven rätt att besluta åtals anställande inför laga domstol. Denna riksdagen tillkommande granskning verkställes, hvad statsrådets ledamöter vidkommer, af konstitutionsutskottet, med ledning af de till detsamma öfverlemnade protokoll, som blifvit förda i statsrådet, samt, hvad fullmäktige angår, af respektive banko- och statsutskotten, hufvudsakligen med ledning af de berättelser, som af riksdagen särskildt utsedda revisorer afgifvit öfver af dem förrättad förberedande granskning. För statsrådets ledamöter kommer ej något uttryckligt meddelande af décharge i fråga, ty om konstitutionsutskottet lemnat deras ämbetsförvaltning oanmärkt, är i och med detsamma décharge vunnen för den tid granskningen omfattat. Hvad fullmäktige angår, plägar vederbörande utskott tillstyrka och riksdagen besluta beviljande af ansvarsfrihet, när ej skäl finnes till särskild åtgärds vidtagande för att utkräfva ansvar. H. L. R.