Dekokt

Dekokt (Lat. decoctum, af decoquere, göra afkok), med. farmak., den medikamentsform, som erhålles, då de lösliga beståndsdelarna i en drog utdragas genom kokning med vatten. Enligt svenska farmakopén beredas dekokter på det sättet att en viss vigtmängd af drogen, väl sönderskuren eller krossad, i ett täckt kärl af tenn eller porslin begjutes med en viss vigtmängd kokhett vatten, hvarefter, medelst ett tennrör, ånga inledes i dekokten, hvars kokning sedan fortsättes en viss tid (vanligen 15 minuter). Dekokten silas derefter varm, och om den använda vattenmängden, genom insugning i drogen, minskats, så att icke den afsedda mängden dekokt erhålles, tillsättes till det återstående af drogen en tillräcklig mängd hett vatten, hvilket sedan frånsilas och blandas till det första afkoket, så att dekoktens mängd blir den föreskrifna. -- Förr bereddes dekokter derigenom att drogen öfvergöts, i öppet kärl, med dubbelt så mycket vatten, som man önskade dekokt, och kokningen verkställdes öfver öppen eld, tills en viss del (1/3 eller 1/2) inkokat eller tills en viss mängd dekokt återstod. Dekokt är en företrädesvis lämplig medikamentsform för alla droger med icke flyktiga, mera svårlösliga beståndsdelar. Förhållandet mellan drog och vattenmängd är i de enkla dekokterna, i de flesta fall, såsom 1 till 10. De sammansatta dekokterna kunna innehålla mångahanda beståndsdelar, hvarpå de ännu i svenska farmakopén qvarstående Zittmanska dekokterna äro de mest egendomliga exemplen. Jfr Infusion. O. T. S.