Infusion l. Infusum (af Lat. infundere, ingjuta, öfvergjuta), farm. med., en medikamentsform, som erhålles genom utlakning af de verksamma ämnena i en drog (eller flere) medelst hett vatten, utan användande af kokning (i motsats till dekokt, se d. o.). Svenska farmakopéns föreskrift rörande infusionen är följande. Infusioner beredas, om ej annorlunda (för tillfället af läkaren) föreskrifves, genom att kokande destilleradt vatten gjutes öfver de föreskrifna kryddorna, sönderskurna eller stötta (allt efter
olika naturbeskaffenhet) och lagda i ett lämpligt kärl af rent tenn eller porslin, hvilket kärl bör förut uppvärmas genom användande af kokande vatten, så att icke det till infusionen använda vattnet må genom kärlet afkylas. Sedan kryddorna på detta sätt macererats med det kokheta vattnet under en föreskrifven tid, hvarunder innehållet i det med lock slutna kärlet då och då omröres, silas infusionen under lindrig pressning, får stå en stund, så att allt "grums" får tillfälle att sjunka till bottnen, hvarefter det klara afhälles ("dekanteras"). Om den sålunda erhållna infusionen icke utgör den föreskrifna qvantiteten, så skola de återstående kryddorna fuktas med hett vatten och å nyo utpressas, så att man erhåller föreskrifven mängd infusion. Om läkare icke särskildt föreskrifvit andra proportioner, så skall, vid beredning af enkla infusioner, af 1 del kryddor tagas 10 delar silad infusion, hvilken fått macerera under 1 timmas tid. Detta gäller dock icke infusioner å mera häftigt verksamma droger, hvilkas mängd alltid skall af läkare bestämmas. Med undantag af "alkalisk rabarber-infusion" skola alla infusioner beredas för tillfället ("ex tempore"). De få således icke förvaras färdigberedda på förhand. För lösare, mjukare droger, hvilka innehålla flyktiga beståndsdelar, passar beredningen af infusion bättre än beredningen af dekokt, emedan under den sistnämndas kokning en del eller möjligen alla de flyktiga beståndsdelarna skulle bortjagas. Äfven händer att man genom infusion endast utdrager vissa beståndsdelar med undvikande af andra, hvilka återigen kunna upptagas genom dekokt-beredningen. O. T. S.