Desmoulins

Desmoulins [dämouläng], Bénoit Camille, fransk publicist och revolutionsman, f. 1760, blef 1785 advokat vid parlamentet i Paris, men gjorde der ingen lycka. När franska revolutionen utbröt, slöt han sig till folkpartiet och vann hastigt stort rykte som folktalare. Hans eldiga vältalighet bidrog i väsentlig mån att egga folket till bastiljens stormning, d. 14 Juli 1789. Straxt derefter utkom hans skrift La France libre, som väckte utomordentligt uppseende och skaffade honom Mirabeaus skydd och vänskap. I Nov. s. å. började D. sin bana som publicist, med den ryktbara veckoskriften "Révolutions de France et de Brabant", som fortsattes till Juli 1792. Någon tid före Mirabeaus död (d. 2 April 1791) började D. närma sig Danton, hvars parti han tillhörde under sin återstående lifstid. När Danton blef justitieminister, utnämndes i Aug. 1792 D. till hans general-sekreterare. Den 8 Sept. s. å. valdes han af staden Paris till medlem af nationalkonventet, slöt sig der till Bergpartiet och röstade för Ludvig XVI:s död. Hans giftiga pamflett Histoire des brissotins medverkade till girondisternas fall. I Dec. 1793 började han utgifva tidningen "Le vieux Cordelier", hvars mot skräckväldet fientliga ton snart föranledde en brytning med Robespierre. Den 30 Mars 1794 lät denne blodtörstige tyrann häkta Danton och D., hvilka redan d. 5 April, jämte sina förnämste partivänner, måste bestiga schavotten (Se Danton). Äfven D:s ädla maka, Lucile Duplessis, guillotinerades ej långt efteråt. D:s skrifter utgåfvos 1874 af Jules Claretie, som 1875 tillika offentliggjorde en utförlig biografi öfver den snillrike, men karakterssvage publicisten. E. W.