Didym

Didym, kem., ett af Mosander 1842 upptäckt metalliskt grundämne, tillhörande jordmetallerna. (Namnet är bildadt af Grek. didymos, tvilling, med afseende derpå att didym nästan alltid åtföljes af lantan, hvarifrån det endast med största svårighet kan skiljas.) Didym finnes såsom beståndsdel i flere sällsynta mineral, i synnerhet i silikat: gadolinit, cerit, ortit m. fl. Metallen, som erhållits genom elektrisk sönderdelning af didymklorid, är hvit med dragning åt gult, smälter vid ljus rödglödgning och har 6,54 eg. vigt. I fuktig luft öfverdrages den med en gulaktig oxidhinna, och vid upphettning i luft förbrinner den med glänsande ljusfenomen. Didym är ett treatomigt (eller, såsom sexatomig dubbelatom uppträdande, fyratomigt) grundämne, hvars atomvigt, som tecknas Di, är 147 (H = 1). Det gifver med syre didymoxid, Di₂ O₃ -- ett gråblått pulver, som lätt löses af syror, hvarvid vackert rödvioletta salter bildas. Dessa senare utmärkas deraf att de gifva ett särdeles intensivt och kännetecknande absorptionsspektrum. Upphettas didymoxid i luft eller syrgas, upptager den ej fullt 1 proc. syre och färgas dervid mörkbrun af s. k. didymsuperoxid, hvars sammansättning ej motsvaras af någon antaglig formel. P. T. C.