Disciplin, Lat. disciplina (af discere, lära sig), lära, vetenskap, konst; tukt, ordning; i kloster: gissling. -- Disciplin är den grund, hvarpå all militär tjenstgöring hvilar, och det hufvudsakliga vilkoret för en trupps pålitlighet och användbarhet mot fienden. Derför bör disciplinen med allvar handhafvas och iakttagas af såväl den högste befälhafvaren som af den lägste lydande. Till upprätthållande af densamma finnas inom alla land krigslagar, som bestämma både hvilka krigsdomstolar och hvilka enskilda befälhafvare, som ega straffrätt, äfvensom hvilka bestraffningar, som kunna åläggas. Den krigslag, som en enskild med straffrätt försedd befälhafvare har att följa, kallas disciplin stadga. De mål, som kunna behandlas enligt denna stadga, benämnas disciplinmål, och de straff, som efter densamma kunna åläggas, disciplinstraff. W. G. B.