Disharmoni (jfr Harmoni ), brist på öfverensstämmelse; missljud. Inom musiken bör man skilja mellan en disharmoni och en dissonans, hvilken senare är en harmoniskt berättigad tonförbindelse. -- Disharmonisk, missljudande, ej öfverensstämmande. A. L.
Tersqvartackord (tersqvartsextackord), musikt., septimackordets andra ömvändning, då den ursprungliga qvinten kommer nederst … Bygel musikt., krökt rör, medelst hvilket ett mässingsinstrument förlänges, när man på detsamma vill frambringa oli… Embouchure [angbousjyr], Fr. (af bouche, mun, mynning), mynning, utlopp. -- Musikt., dels munstycket i blåsinstrument, d… Förhållning musikt., en eller flere från ett föregående ackord i ett efterföljande qvarliggande och för detta främmande t… Mi musikt., solmisationsnamnet på tonen e. Den s. k. »tritonus», eller intervallet mi-fa (näml. mi = h i hexacho… Minima Lat. 1. Plur. af minimum, se d. o. -- 2. Musikt., vår halfva taktnot, som fordom, (vid slutet af 13:de årh.) … Dubbelkors musikt., ett nottecken (X eller ##), som angifver, att följande not skall höjas med två halftoner. Den not, s… Dubbel-b musikt., ett nottecken (bb), som angifver, att följande not skall sänkas med två halftoner. Den not, som fört…
Alla artiklar i ämnet →