Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Docka

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 3 (1880), sp. 1315–1316 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Docka. 1. En till leksak afsedd och af trä, papp, vax o. s. v. bestående menniskofigur. -- 2. Benämning på de små (vanligtvis svarfvade) ståndare, som uppbära bröstvärnet i en balustrad, ett skrank o. s. v. -- 3. Benämning på de delar å en svarfstol, mellan hvilka arbetsstycket insättes. Den högra dockan, den s. k. löpdockan, är flyttbar och försedd med en koniskt afspetsad ståldobb, som intryckes i arbetsstyckets ena ände; den venstra dockan är fast och uppbär den s. k. spindeln. För att arbetsstycket skall kunna förenas med spindeln, är den sistnämnda försedd med s. k. patron, i hvilken arbetsstycket fästes. Åt spindeln och det till densamma fästa arbetsstycket meddelas rörelse medelst remhjulsutvexling. -- 4. En viss myckenhet silke eller bomullstråd (t. ex. brodérgarn) eller häckladt lin, sammanlagdt i ordning, efter längden af tågorna, och sedan hopviket dubbelt samt hopvridet från midten. -- 5. En bassäng, hvilken står i förbindelse med en hamn, hvarifrån den helt och hållet kan afstängas genom stora portar (vanligast af jern). Sådana dockor äro af två slag: a) Handelsdockor l. våtdockor, genom hvilkas anläggande man afser att, vid lossning och lastning, göra sig oberoende af de olägenheter, som tidvattnet orsakar. Under flodtiden intager man nämligen fartygen i en sådan docka, och derefter tillsluter man genast portarna, så att vattenhöjden i dockan ej kan undergå någon ändring, när ebben inträder, b) Skeppsdockor l. torrdockor, som användas, när man bygger sådana fartyg, hvilka man för deras storleks skull ej vill bygga på stapel, eller när man har att utföra reparationer af sådana fartyg, som ej kunna upphalas på slip (upphalningsbädd). Skeppsdockorna äro antingen fasta eller flytande. De fasta utgöras af sådana bassänger, som äro

utgräfda eller utsprängda ur stranden samt försedda med portar, pumpverk (eller annan inrättning för dockans länsning), kölblock och afsatser (eller s. k. pallar) till stöd för fartygets stöttor. Portarna hafva slussluckor, för vattnets insläppning, samt öppnas och stängas genom spel eller annan dylik inrättning. Den flytande dockan är helt och hållet byggd af jern samt öppen åt de bägge kortsidorna. När en docka af detta slag skall begagnas, insläppes vatten i bottnen och väggarna, så att dockan sjunker tillräckligt djupt. Derefter inbogseras fartyget i densamma, och sedan utpumpar man det i bottnen och väggarna befintliga vattnet, tills dockan lyft sig så mycket, att bottnen blifvit torr. När detta skett, utföres arbetet å fartyget, och slutligen försiggår utdockningen, derigenom att vatten insläppes, tills fartyget blir flott och kan utbogseras. -- Ett eget slags flytande docka är den hydrauliska, som består dels af en eller flere pontoner af jern, försedda med kölblock för fartyget att stå på samt med kranar eller andra dylika inrättningar för pontonernas fyllning och tömning, och dels af en hydraulisk apparat, hvarmed både pontonerna och det derpå stående fartyget kan upplyftas. Då ett fartyg skall på detta sätt dockas, införes ett i förhållande till fartygets längd tillräckligt antal pontoner på den hydrauliska apparatens bädd, och vatten insläppes i pontonerna, hvilka, tillika med den hydrauliska bädden, nedsänkas till så stort djup, att fartyget kan inbogseras öfver de på pontonerna inrättade kölblocken. När fartyget blifvit väl inriktadt, lyftas bädden och pontonerna så mycket, att kölen tager blocken, hvarefter fartyget uppstöttas. Lyftningen fortsättes, tills pontonerna komma öfver vattnet, men derefter utsläppes vattnet från pontonerna, och alla kranar på dessa stängas. När detta skett, nedfiras åter bädden och pontonerna så mycket, att de senare, tillika med det å dem stående fartyget, blifva flott, hvarefter pontonerna utbogseias från den hydrauliska apparaten till det ställe, der fartyget skall repareras. Efter slutad reparation intagas pontonerna åter öfver den hydrauliska bädden, och denna lyftes så mycket, att pontonerna blifva jämnt och väl uppburna af densamma, hvarefter vatten insläppes i pontonerna och dessa jämte den hydrauliska bädden sänkas så mycket, att fartyget blir flott och kan utbogseras från dockningsapparaten. J. G. B.