Dolmen, Fr. (af Kelt. daul, bord, och men, sten), arkeol., användes af utländska fornforskare för att beteckna hvad de nordiske fornforskarna kalla dös eller dyss. Stundom tages ordet dolmen i en vidsträcktare betydelse, som gemensam benämning på hela den grupp af fornlemningar, hvilkas mest utpräglade former kallas döser, gånggrifter och hällkistor. Ordet dolmen behöfver icke upptagas i den svenska arkeologiska terminologien, men vid dess ersättande med ett svenskt ord får man noga se till huruvida det har den allmänna eller den inskränkta betydelsen; det kan ingalunda alltid återgifvas med dös. Jfr Cromlech, Dös och Megalitiska monument. Hd.
Nordisk familjebok · första upplagan
Dolmen
Ämne: Botaniska grupper och fornminnen · Systematiska djur- och växtgrupper, partier och grupper
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 3 (1880), sp. 1339 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗