Bauta-sten (böta-sten), arkeol., minnessten, rest sten. Detta i nyare tider upptagna ord, hvilket förekommer i Håvamål (str. 72), men som, så vidt nu är kändt, ej finnes på runstenar eller i gammal svensk skrift, har ofta nyttjats såsom namn på de stenar, som våra hedniske förfäder reste till minne af döda fränder, vänner eller genom stordåd frejdade män, ofta till och med för att hedra lefvande personer. -- Fordom troddes detta ord betyda "den dräptes sten" (af bauta, slå, dräpa), men enligt en nyare åsigt är det en korrumperad form af brautarsteinn, d. v. s. minnessten vid vägen. Resta stenar med runinskrifter kallas runstenar.
Nordisk familjebok · första upplagan
Bauta-sten
Ämne: Botaniska grupper och fornminnen · Systematiska djur- och växtgrupper, partier och grupper
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 2 (1878), sp. 70 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗