Donjon [dångsjång], Fr., befästningsk., bombfast, hvälfd, flere våningar hög kasemattbyggnad, hvarifrån man eger ett vidsträckt skjutfält. Sådana byggnader förekomma i äldre fästningar, utförda efter Montalemberts (1714--1800) principer, dels såsom slutvärn (i landfästningar) och dels såsom sjelfständigt verk (vid sjöfästningar, t. ex. Waxholm). I moderna fästningar förekomma de ej, emedan murverket lätt nedskjutes, om det utsättes för det refflade artilleriets eld. G. U.