Dorader

Dorader l. Guldmakrilar, Coryphaena, zool., ett till de taggfeniga fiskarnas ordning (Acanthopterygii) och makrilfiskarnas familj (Scombridae) hörande slägte, hvars medlemmar hafva en utdragen, sammantryckt, med små fjäll besatt kropp, en nästan alldeles mjukstrålig, utefter hela ryggen gående fena samt ett aftrubbadt hufvud, med en kam eller köl på pannan. Dessa fiskar äro stora och vackra samt ådraga sig sjöfarandes uppmärksamhet genom sina lysande färger, hvilka varit orsaken till deras namn (af Fr. dorer, förgylla). I alla varmare haf finnes en mängd arter af detta slägte. Den vanliga guldmakrilen, guldkarpen l. doraden, C. hippurus, blir 1,2--1,5 m. (4--5 f.) lång, och hans färg vexlar allt efter den olika dager, i hvilken man ser honom. Då hafvet är lugnt och fiskarna komma upp mot vattenytan, visa de sig glänsande blå eller purpurfärgade med guldglänsande fenor och silfverglänsande undersida. Upptagas de ur vattnet, öfvergå den glödande purpurfärgen och den skimrande guldglansen i silfverglans, med skiftningar i de förra färgerna. En tämligen lång stund fortfar detta färgspel, men småningom antager fisken ett mörkt lädergrått utseende. Denna guldmakril tillhör Atlantiska oceanen och Medelhafvet. Endast under lektiden, på hösten, träffas han vid kusterna; men på andra tider ser man honom långt ute på hafvet, i synnerhet då detta är upprördt, af hvilken orsak sjömän spå storm, när de få se honom simma kring skeppet. Guldmakrilen är en glupsk fisk, som lefver af allehanda andra fiskar, i synnerhet flygfiskar, hvilka icke sällan se sig nödsakade att medelst hopp öfver vattenytan söka undkomma sina förföljare. Köttet är omtyckt och står i ganska högt pris. Jfr Guldbraxen. J. G. T.