Drake. 1. Ett i sagor och fabler ofta nämndt vidunderligt djur med vingar, två fötter och ormstjert. (Jfr Göran.) -- 2. Zool. Se Drakfiskar.-- 3. Fys. Se Elektrisk
drake. -- 4. Arkeol.Drake l. Drakskepp var förr hos nordboarna namnet på de prydligaste och största af de för krigstjenst afsedda lång- eller hafsskeppen. Benämningen härrör deraf att öfre delen af förstäfven på dessa skepp oftast hade formen af ett drakhufvud (ibland hade den dock gestalt af andra djurs hufvud, t. ex. en bisonoxes) och att bakstammen upptill afslutades med en draksvans; stundom, fastän oegentligt, gaf man äfven åt bakstammens topp-prydnad formen af ett drakhufvud. En gammal isländsk lag föreskref, att, när ett drakskepp närmade sig land, drakhufvudet skulle aftagas, på det ej landvättarna skulle blifva skrämda. Draken hade en mast, som uppbar ett råsegel, hvilket i Nordens gamla bildspråk liknas vid drakens vingar. Drakskeppets för, hvarest under kamp de tappraste männen, de s. k. stamboarna (Fornn. stafnbúar), uppehöllo sig, kallades stam (stafn) eller rösn (rausn). Mellan stammen och masten låg förrummet (fyrir-rúm). Der stod skeppshöfdingens högsäte, der intog skeppsfolket sina måltider, och under striden fylkades der en sköldborg kring höfdingen. Närmast fören låg krapparummet (krapppa-rúm), som genom roddarebänkarna var indeladt i flere smärre rum. Längst bakåt låg den upphöjda aktern, kallad lyfting (lypting) hvarest styrmannen hade sin plats och höfdingen sitt sofrum. Kring relingen hängde besättningens sköldar. Den nordiska forntidens mest prisade drakskepp var "Ormen långe", som tillhörde den norske konungen Olof Tryggvesson. Afbildningar af drakskepp
förekomma på många runstenar, men den tydligaste föreställningen om sådana farkosters utseende få vi af bilderna på Bayeux-tapeten, från hvilken vidstående figur är hemtad. Hd.