Drakfiskar

Drakfiskar, zool. 1) Pegasus. Ett till benfiskarnas underklass (Teleostei) hörande slägte, som blifvit fördt än till de tofsgälade (Lophobranchii), än till de taggfeniga fiskarnas ordning (Acanthopterygii). Det igenkännes på den breda, platta, af benplåtar helt och hållet täckta kroppen, den på undre sidan af den utdragna nosen belägna munnen, de stora, vinglika bröstfenorna o. s. v. Bland de ungefår tio kända arterna må nämnas hafsdraken (P. draconis), som är blåaktig, med brunaktiga benknölar, och 10 centim. (3,3 tum) lång och hvilken allmänt förekommer i de ostindiska hafven. -- 2) Scorpena, Drakhufvud, ett till benfiskarnas underklass (Teleostei) och de taggfeniga fiskarnas ordning (Acanthopterygii) hörande slägte, som igenkännes på det stora, från sidorna sammantryckta, fjällösa, af benknölar och taggar täckta hufvudet, den tandväpnade gommen och den sjustråliga gälhinnan samt derpå att den eger blott en enda ryggfena o. s. v. Till utseendet påminna dessa fiskar icke obetydligt om simporna. Liksom dessa ligga de mellan stenar och i hålor på bottnen för att lura på förbisimmande fiskar, hvilka de från sitt bakhåll plötsligt öfverfalla och sluka. Deras taggväpning, som skyddar dem sjelfva från åtskilliga roffiskar, gjorde dem i forna tider fruktade äfven af menniskor, enär den troddes innehålla ett giftigt ämne. Af de ungefär tjugo kända arterna förekomma åtminstone tvänne i Europa, nämligen bruna drakhufvudet, S. porcus, 30 centim. (1 f.) lång eller något derutöfver, med en mängd ljusare fläckar på den bruna, undertill i rosenrödt stötande bottenfärgen samt ej sällan förekommande i Medelhafvet och Atlantiska oceanen, och S. scrofa, som är något större, mera rödaktig och allmän i samma haf. -- 3) Trachinus draco. Se Fjärsing. J. G. T.