Dresden. 1. Regeringsområde ("kreishauptmannschaft") i konungariket Sachsen. Arealen 4,336 qv.-kilom. (78,74 qv.-mil). 749,503 innev. (1875). Detta område, hvilket sträcker sig öfver hela Sachsens bredd, från Erzgebirge till preussiska prov. Sachsen, omfattar Erzgebirges malmrikaste trakter och kärnan af sandstensbergen i Sachsiska Schweiz. Marken är fruktbar och väl odlad. 140,700 hekt. (285,000 tnld) upptagas för sädesodling, 93,800 hekt. (190,000 tnld) för odling af baljfrukter och grönsaker. Bergshandtering och stenbrytning äro de förnämsta näringskällorna. -- 2. Hufvudstad i konungariket Sachsen, belägen i en vacker dal på båda sidor om Elbe, på 51° 3' n. br. och 13° 20' ö. lgd fr. Gr. samt på 116,8 m. (393 f.) höjd öfver hafvet. Stadsplanen omfattar 1,958,18 hekt. (22,213 qv.-ref). Klimatet är sundt, men företer hastiga tempefaturvexlingar. Genom sitt läge, sina byggnader och sina rika konstsamlingar har D. gjort sig förtjent af binamnet "Tysklands Florens". Det består af fyra stadsdelar: Altstadt (med trenne förstäder) och Friedrichstadt (skild från Altstadt genom Weisseritz, ett litet tillflöde till Elbe) på venstra Elbestranden samt Neustadt och Antonstadt på den högra. Tre broar (Elbe- l. Augustusbron, Maria- l. jernvägsbron och Albertbron) förbinda de båda stränderna. D. har omkr. 350 gator, 36 torg och öppna platser samt 5 offentliga parker. Bland byggnaderna märkas, i Altstadt: det kungliga slottet (uppfördt 1534 och sedan flere gånger tillbygdt och förändradt), den vackra katolska hofkyrkan (1737--56, i rococostil, efter Gaëtano Chiaveris ritning), Zwinger (1711--22) och det dermed sammanbyggda museet, vidare Brühlska palatset, konstakademien, Frauenkirche (1726--75, efter mönstret af Roms Peterskyrka), Sofiakyrkan (1351--57, i gotisk stil), arffurstarnas palats (med ett bibliotek om
20,000 bd), hofteatern (uppförd, i renaissancestil, af M. Semper 1871--78) och Museum Johanneum (med ett rikhaltigt historiskt museum och en dyrbar porslinssamling), samt i Neustadt: Japanesiska palatset (1715, med ett bibliotek af 500,000 bd, 400,000 dissertationer, 30,000 kartor och 4,000 handskrifter äfvensom en urkundsamling och ett myntkabinett). Kungliga slottet innesluter det s. k. "Grüne gewölbe", med Europas största samling af konstarbeten och dyrbarheter, i synnerhet ädelstenar (en grön briljant på 160 gran, verldens största onyx m. m.). Den katolska hofkyrkan eger en altartafla af R. Mengs, vägg- och takmålningar af Mengs och Rotari m. fl. samt en berömd orgel af Silbermann. Zwinger är en i yppig rococostil uppförd byggnad, bestående af sex genom gallerier förenade paviljonger, mellan hvilka en staty af Fredrik August I befinner sig. Det var af August II ämnadt som förgård till ett stort slott. Nu innesluter det zoologiska och geologiska museer äfvensom en samling fysikalisk-matematiska instrument. Dess ena sida bildas af det i renaissancestil uppförda konstmuseet, en af den moderna arkitekturens bästa skapelser (bygdt af G. Semper 1847--54), värdigt att innesluta det storartade, af August II grundlagda tafvelgalleriet. Detta, som räknar omkr. 2,500 taflor, mest tillhörande italienska och nederländska skolorna, eger af Raphael "Sixtinska madonnan", af Correggio "Natten", af Tizian "Skattepenningen" och "Venus", af Rubens 41 taflor, bl. a. "Lejonjagten", och af Rembrandt 22, bl. a. det berömda porträttet af målaren sjelf och hans hustru. Museet innehåller dessutom en samling kopparstick (350,000 blad) och handteckningar (370 blad) samt det s. k. Mengs'ska museet, en kronologiskt ordnad samling gipsafgjutningar af konstverk från äldsta till nuvarande tid. Från slottsplatsen leder en bred, 41 steg hög och med fyra sandstensgrupper prydd trappa upp till den för sin härliga utsigt ryktbara Brühlska terrassen, anlagd 1738 på en af de forna fästningsvallarna och fordom utgörande trädgård till Brühlska palatset, hvilket numera tillhör den kungliga familjen.
Befolkningen i D. har på fyratio år nästan tredubblats. Den uppgick näml. 1834 till 66,133 personer och 1875 till 197,295 (8,878 krigsfolk), af hvilka 162,655 protestanter, 9,680 katoliker och 1,927 reformerta samt 1,279 judar. D. är säte för regeringen och en mängd centrala ämbetsverk samt eger ett stort antal undervisningsanstalter, bl. a. en medicinsk-kirurgisk akademi, ett veterinärinstitut, en kadettskola, en handelsskola, en Polyteknisk anstalt, tre gymnasier, två realskolor och en mängd lägre läroverk. De två förnämsta konstinstitutionerna äro konstakademien (stiftad 1764) och hofkapellet. Konstföreningen (grundad 1824) har sin utställningslokal på Brühlska terrassen. -- Industrien omfattar i synnerhet beredandet och förfärdigandet af ljus, halmhattar, handskar, guld-, silfver- och juvelarbeten, färgadt papper, blommor, tapeter, målarefärger, öl och socker. Staden har äfven kanongjuteri, fabriker för tillverkning af musikaliska, matematiska och kirurgiska instrument, symaskinsfabriker m. m. Sedan sjöfarten på Elbe blef fri, har handeln i D., som är medelpunkt för fem jernvägslinier, betydligt tilltagit.
D. (af Vend. Drozdzin, d. ä. Trutzburg, l. af Vend. trasi, "färja") fans redan år 1206. Det blef 1270 hufvudstad för Henrik den upplyste, markgrefve af Meissen, men kort efter hans död kom det under Venceslav af Böhmen och senare under markgrefven af Brandenburg. I början af 14:de årh. tillföll det åter markgrefven af Meissen. När landet 1485 delades mellan grefvarna Ernst och Albert, kom D. att tillhöra den albertinska linien, hvars residensstad det blef. 1491 nedbrann staden nästan fullständigt, men återuppbyggdes snart. 1520--28 befästes den. Johan Georg II (1656--80) förskönade den på många sätt; men sitt nuvarande utseende fick D. under kurfurstarna August I (1694--1733) och August II (1733--63), hvilka ej skydde någon möda eller kostnad vid uppbyggandet af palats eller förvärfvandet af konstsaker. Under sjuåriga kriget led D. mycket (det bombarderades 1760). I slaget vid D. 1813 gjorde kejsar Napoleon det till medelpunkt för sina krigsrörelser. Den 25 Aug. 1813 uppmarscherade den från söder kommande s. k. böhmiska armén, under Schwarzenberg, mot D., som försvarades af endast 30,000 man, under marskalk S:t Cyr. Anfallet uppsköts till dagen derpå, men under tiden kastade Napoleon så stora förstärkningar in i staden, att angreppet misslyckades. Den 27 s. m. anföllo fransmännen de förbundnes ställning på höjderna s. om Dresden, upprefvo deras flyglar -- hvarvid kavalleriet under Murat och Ney synnerligen utmärkte sig -- och tvungo dem att, efter en mycket blodig strid, retirera bakom Erzgebirge. Efter Napoleons nederlag vid Leipzig (d. 16--19 Okt.) försvarades D. af S:t Cyr med stor tapperhet till d. 11 Nov., då hunger och nöd tvungo honom att dagtinga. -- 1849 utbröt i D. ett uppror, som varade från d. 3 till d. 9 Maj (se vidare Sachsen). -- 1866 besattes staden af preussarna, som ej förrän i Maj 1869 utrymde densamma.