Dsjiggetai l. Kiang, zool., halfhäst, halfåsna, Egruus hemionus, en till hästslägtet hörande art, som skiljer sig från de egentlige hästarna derigenom att svansen är endast i spetsen besatt med långa hår och från sina öfriga slägtingar derpå att kroppen är grå eller
isabellafärgad, med svartbrun man och en mörk strimma långs ryggen, men alltid saknar tvärstrimmor. Dsjiggetai är ett vackert och kraftigt djur, som gnäggar liksom hästen och som till storleken står midt emellan hästen och åsnan, hvilka han för öfrigt till lefnadssätt fullkomligt liknar. Halsen, som alltid bäres uppåtsträckt, har en viss likhet med hjortens; hufvudet är större än hos hästen, likaså öronen, hvilka dock äro icke obetydligt mindre än åsnans. Det vilda, stolta utseendet tyder på okufvad kraft och oinkräktad frihet. Dsjiggetai lefver i hjordar, hvilka under ledning af den starkaste och modigaste hingsten ströfva omkring på mellersta Asiens omätliga stepper och öde bergsslätter. Vid minsta fara gifver ledaren tecken till flykt och åtföljes då ögonblickligen af hela skaran. De smidiga lemmarna gifva rörelserna lätthet och behag. Blixtsnabbt ilar dsjiggetai framåt, och han undkommer vanligen jägaren, enär icke ens den snabbaste kapplöpningshäst förmår upphinna honom. Mongolerna, tunguserna och andra folkstammar vid de stora öde stepperna anse detta djurs kött vara särdeles läckert. J. G. T.