Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Durham-boskap

Ämne: Husdjursskötsel och boskapsraser · Djurriket (zoologi, husdjur och djursläkten)

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 4 (1881), sp. 15–16 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Durham-boskap [dörham-], husdjurssk. Se Korthorns-boskap.

1. Du Rietz [dyrie], Grégoire François, läkare, f. i norra Frankrike 1607, härstammade från en gammal fransk adlig ätt. Han blef med. doktor i Salamanca samt derefter med. professor, k. lifmedikus hos Ludvig XIII och conseiller de France. Genom kammarrådet Bengt Skytte inkallades han 1642 till Sverige och anställdes genast, på grund af rekommendationer från Adler Salvius och Hugo Grotius m. fl., som lifmedikus hos drottning Kristina. 1651 erhöll han afsked från denna syssla och utnämndes 1655 af Karl X Gustaf till k. arkiater. I förening med tre andra läkare -- Below, Wattrang och Gripenflycht -- inrättade han 1663 i Stockholm ett slags läkareförening, Collegium medicum l. medicorum, hvilken kort derefter erhöll kungliga privilegier. D. naturaliserades 1651 som svensk adelsman och dog 1682. Han var en lärd och mycket aktad man, med en starkt utpräglad känsla af sitt personliga värde. Efter honom hafva Du Rietz' (Dörjes) moderdroppar sitt namn.

2. Du Rietz [dyrie], Anders Rudolf, den förres sonsons son, friherre, militär, f. 1722, bevistade, såsom fänrik vid Lifgardet, finska kriget 1741--42, såsom volontär vid preussiska hären det böhmiska fälttåget 1745 och, såsom major vid Södermanlands regemente, 1757--60 det pommerska kriget, i hvilket han gjorde sig bemärkt i egenskap af både krigare och underhandlare. 1762 blef han öfverste för Helsinge regemente, 1770 generalmajor, 1772 landshöfding i Göteborgs och Bohus län, 1776 generallöjtnant och slutligen 1778 friherre. Under 1788 års krig med danskarna ådagalade han en sådan slapphet vid ordnandet af Göteborgs försvar, att han misstänktes för att vara i hemligt förstånd med fienden. Öfverbefälet i staden uppdrogs derför åt en annan, och den allmänna oviljan mot D. var så stark, att han under uppresan till 1789 års riksdag på några ställen hotades till lifvet. D. tog lifligt del i partistriderna vid frihetstidens riksdagar. Död 1792 på Hedensberga i Vestmanland.