Hästen nyttjas, såsom bekant är, för utveckling af kraft, hvilken tages i anspråk antingen till att bära eller draga en börda. Derför måste den föda, som gifves detta husdjur, hafva ett relativt ringa omfång (djuret har för öfrigt en jämförelsevis liten magsäck) samt vara rik på sådana näringsämnen, af hvilka musklerna
hufvudsakligen bildas, eller de s. k. ägghvite- (protein-) ämnena. Betesfodring nyttjas i synnerhet för föl och unghästar. Fullvuxna hästar, som uteslutande skola taga sin föda på betet, kunna under sådana förhållanden ej användas till ansträngande arbeten, såvidt icke gräsväxten å betesmarken är riklig. Erhålla hästarna deremot kärnfoder (hafre) jämte den
föda de taga på betet kunna de utföra ganska mycket arbete. Vid fodring på stall med grönfoder, bestående af vickerhafre, lucern eller klöfver, böra djuren dessutom hafva något kärnfoder. Då hästarna utfodras på stall med de i vårt land brukliga fodermedlen: hafre, hö och halm, gifves hafren hel, blandad med lika eller dubbla volymen hackelse. Endast till gamla hästar, som hafva mycket ojämna tänder, är det lämpligt att gifva hafren krossad. Under andra förhållanden är krossad eller gröpad hafre både dyrare och icke så helsosam till utfodring af hästar som hel hafre. Hö gifves i det tillstånd detsamma blifvit skördadt och halmen dels sönderskuren till hackelse, dels hel. Krossad majs och krossade hästbönor samt pulveriserade oljekakor användas blandade med hackelse till utfodring af arbetshästar. Djuren böra dock småningom vänjas vid dessa fodermedel. Ofta kan det i ekonomiskt hänseende vara fördelaktigt att utbyta en del af hafren emot krossad majs eller oljekakor, om nämligen hafren står i högt pris. Likaså kan man ersätta hö, om priset derpå öfverstiger halfva priset af samma vigt hafre, genom att i stället gifva hafre och halm. Utfodras hästar enbart med hö, kan man ej vänta någon stor arbetsförmåga af dem, emedan detta foder är så skrymmande, att en häst under en dags förlopp knappast kan upptaga så mycket deraf, att hans behof af smältbara näringsämnen tillfredsställes, om han derjämte skall användas i arbete. - Mängden af foder, som bör gifvas åt en häst, rättar sig efter djurets storlek och det arbete han skall förrätta. Han bör endast hållas vid medelmåttigt godt hull, emedan för mycken fetma förminskar hans arbetsförmåga. Några exempel på foderrationer för hästar, som användas till olika slags arbeten, finnas angifna i vidstående tabell.
Fodermedlen fördelas åt hästar, alltefter fodrets beskaffenhet och tiden, under hvilken djuren äro i arbete, i 5-6 portioner, t. ex. genom att gifva 1/4 af den för dagen bestämda mängd af hafre och hackelse tvänne gånger på förmiddagen och tvänne gånger på eftermiddagen samt hälften af det hö, som på dagen skall uppfodras, till middagen och det återstående till nattfoder. Aldrig bör likväl höfoder gifvas omedelbart efter att djuret förtärt kärnfoder, emedan det förra intager så stor volym, att kärnfodret utskjutes ur magen och derigenom undgår magsaftens upplösande verkan. - Dryck gifves hästen 2-3 gånger dagligen, hvartill likväl ej bör användas vatten från någon i stallet eller dess omedelbara närhet gräfd brunn, enär sådant vatten ofta är orenadt af urin och gödselvatten. Man kan mycket väl gifva hästen litet vatten, då han kommer varm och svettig från arbete, hällre än dröja dermed, till dess han blifvit afkyld och då låta honom på en gång få dricka sig otörstig, emedan i sist nämnda fall förkylning lätt kan uppkomma. - I åtskilliga trakter visa hästar begär efter koksalt, och detta behof kan man lättast tillfredsställa genom att fästa ett stycke stensalt vid krubban, så att kreaturen efter behag kunna slicka derpå. Rykten af hästar verkställes medelst skrapa och borste, och dermed afses naturligtvis att hålla huden ren, men hos ridhästen, som ryktas 2-3 gånger om dagen, derjämte att föröka blodtillloppet till huden och sålunda befordra hudandningen. Skulle man rykta arbetshästar flere gånger om dagen, blefve de derigenom mera ömtåliga mot temperatur-vexlingar och lättare förkylda, än om de genom rykten endast hållas rena. Då hästarna hemkomma från arbete samt äro svettiga eller genom regn våta och smutsiga, böra de straxt gnidas torra och rena med halmviskor. Likaså om man vid rykten tvättat benen med vatten, böra dessa genast gnidas torra. Taglet i pannluggen, manen och svansen utredes medelst en grof kam. Att afklippa håren å hela kroppen på hästarna, såsom det på några ställen brukas, är icke endast obehöfligt, utan utsätter hästarna lätt för förkylning, hvarjämte de behöfva mera foder än annars, dels för bibehållandet af den normala kroppsvärmen, dels för hårens återväxt. Angående hofvarnas skötsel se Hofbeslag och Hoflidanden.- Den kraft en häst kan utveckla under arbete, vare sig såsom rid-djur eller dragare, beror naturligtvis af djurets storlek, ålder, ras och hull, men derjämte af bördans tyngd, rörelsens hastighet och varaktighet, vägens beskaffenhet samt luftens temperatur och fuktighetsgrad. En rörelse i skarp traf, med lämpliga afbrott, under 3 timmar anses motsvara 6 timmars arbete i jämn traf och 12 timmars i skridt. Om man af en ridhäst ej kan fordra mera än att han under en dags förlopp tillryggalägger 38 km. i fyrsprång, kan han under en dag röra sig i skarp traf 60 km., i jämn traf 85 km. samt i skridt 70-80 km., och i hvart och ett af dessa fall anstränges han ungefär lika mycket. Det är emellertid nödvändigt att vexla rörelserna, såvidt icke fråga är om att använda en häst att draga tyngre lass. - Värmegraden i stallet hålles vid + 12° C. för arbetshästar och något högre för ridhästar under de tider af året, då den yttre luftens temperatur ej uppnår detta gradtal. Jfr Fodermedel och Hästafvel. c. A. L.
Den här artikeln står på en sida som inte är korrekturläst än – texten kommer direkt från OCR och kan innehålla fel. Originalet visar hur det är tryckt.