Sida 160
Hästskötsel
Hästen nyttjas, såsom bekant är, för utveckling af kraft, hvilken tages i anspråk antingen till att bära eller draga en börda. Derför måste den föda, som gifves detta husdjur, hafva ett relativt ringa omfång (djuret har för öfrigt en jämförelsevis liten magsäck) samt vara rik på sådana näringsämnen, af hvilka musklerna
hufvudsakligen bildas, eller de s. k. ägghvite- (protein-) ämnena. Betesfodring nyttjas i synnerhet för föl och unghästar. Fullvuxna hästar, som uteslutande skola taga sin föda på betet, kunna under sådana förhållanden ej användas till ansträngande arbeten, såvidt icke gräsväxten å betesmarken är riklig. Erhålla hästarna deremot kärnfoder (hafre) jämte den
föda de taga på betet kunna de utföra ganska mycket arbete. Vid fodring på stall med grönfoder, bestående af vickerhafre, lucern eller klöfver, böra djuren dessutom hafva något kärnfoder. Då hästarna utfodras på stall med de i vårt land brukliga fodermedlen: hafre, hö och halm, gifves hafren hel, blandad med lika eller dubbla volymen hackelse. Endast till gamla hästar, som hafva mycket ojämna tänder, är det lämpligt att gifva hafren krossad. Under andra förhållanden är krossad eller gröpad hafre både dyrare och icke så helsosam till utfodring af hästar som hel hafre. Hö gifves i det tillstånd detsamma blifvit skördadt och halmen dels sönderskuren till hackelse, dels hel. Krossad majs och krossade hästbönor samt pulveriserade oljekakor användas blandade med hackelse till utfodring af arbetshästar. Djuren böra dock småningom vänjas vid dessa fodermedel. Ofta kan det i ekonomiskt hänseende vara fördelaktigt att utbyta en del af hafren emot krossad majs eller oljekakor, om nämligen hafren står i högt pris. Likaså kan man ersätta hö, om priset derpå öfverstiger halfva priset af samma vigt hafre, genom att i stället gifva hafre och halm. Utfodras hästar enbart med hö, kan man ej vänta någon stor arbetsförmåga af dem, emedan detta foder är så skrymmande, att en häst under en dags förlopp knappast kan upptaga så mycket deraf, att hans behof af smältbara näringsämnen tillfredsställes, om han derjämte skall användas i arbete. - Mängden af foder, som bör gifvas åt en häst, rättar sig efter djurets storlek och det arbete han skall förrätta. Han bör endast hållas vid medelmåttigt godt hull, emedan för mycken fetma förminskar hans arbetsförmåga. Några exempel på foderrationer för hästar, som användas till olika slags arbeten, finnas angifna i vidstående tabell.
Fodermedlen fördelas åt hästar, alltefter fodrets beskaffenhet och tiden, under hvilken djuren äro i arbete, i 5-6 portioner, t. ex. genom att gifva 1/4 af den för dagen bestämda mängd af hafre och hackelse tvänne gånger på förmiddagen och tvänne gånger på eftermiddagen samt hälften af det hö, som på dagen skall uppfodras, till middagen och det återstående till nattfoder. Aldrig bör likväl höfoder gifvas omedelbart efter att djuret förtärt kärnfoder, emedan det förra intager så stor volym, att kärnfodret utskjutes ur magen och derigenom undgår magsaftens upplösande verkan. - Dryck gifves hästen 2-3 gånger dagligen, hvartill likväl ej bör användas vatten från någon i stallet eller dess omedelbara närhet gräfd brunn, enär sådant vatten ofta är orenadt af urin och gödselvatten. Man kan mycket väl gifva hästen litet vatten, då han kommer varm och svettig från arbete, hällre än dröja dermed, till dess han blifvit afkyld och då låta honom på en gång få dricka sig otörstig, emedan i sist nämnda fall förkylning lätt kan uppkomma. - I åtskilliga trakter visa hästar begär efter koksalt, och detta behof kan man lättast tillfredsställa genom att fästa ett stycke stensalt vid krubban, så att kreaturen efter behag kunna slicka derpå.
Källa: Project Runeberg ·
