Sida 135
Hägnad
åren hufvudsakligen sysselsatt honom. En ovanlig arbetsförmåga, parad med en glödande kärlek till konsten, har beredt honom ett framstående rum bland samtida etsare. H. erhöll 1881 i uppdrag att utföra ett större blad som minne af Konstföreningens i Stockholm halfsekelfest och kallades 1882 till ledamot af konstakademien i Stockholm. Bland hans etsningar, de flesta i ganska stor skala och utmärkta för en präktig teckning och kraftig färgverkan, må nämnas: The vesper bell, The quiet hour. The morning of the festival, fyra motiv från Katedralen i Chartres (förtecknade i det lilla eleganta häftet "A list of new etchings of the cathedral church of Chartres", 1881), En framtidsbild (motiv från Upsala domkyrka, utfördt som konstföreningsblad 1882) samt Mont Saint Michel. H. vistas fortfarande i London. -rn.
Hägg, Prunus Padus L., bot. och bot. farmak., är vanligen ett medelstort träd eller stundom en hög buske och hör till nat. fam. Drupaceae L., kl. Icosandria L. Häggen igenkännes genom sina småludna årsskott och kortskaftade blad, försedda med 2 glandler å skaftet nära den ovala, spetsiga, tätt finsågade skifvan, som har små samlingar af hår i undre sidans nervvinklar, men för öfrigt vanligen är glatt. Blommorna äro hvita och sitta i hängande klasar med bladbärande skaft; de utveckla en döfvande lukt, som erinrar om bittermandel. Frukten, "häggbär", är en liten knappt ärtstor stenfrukt med vanligen svart, läderartadt skal och sötaktigt kärf smak. Genom halt af blåsyra, om ock i ringa mängd, kunna "häggbären" verka giftigt. Häggbark, Cortex Padi, var förr officinel i Sverige. Dess epidermis är rödbrun, mycket tunn och glatt, med små, spridda, gulaktiga korkvårtor. Mellanbarken är grön genom halt af klorofyll; inre ytan af bastlagret är i färskt tillstånd gulaktig, men blir genom torkning nästan kanelbrun. Häggbark har en egen lukt, lik den af bittermandel, samt kärf och bitter smak. Den innehåller en blåsyrehaltig flyktig olja, garfsyra och bitterämne, hvarför densamma förr användes såsom ett sammandragande medel, som tillika ansågs verka lugnande och svettdrifvande. O. T. S.
Häggbladh, Abraham, topograf, född i Vasa d. 1 Jan. 1789, blef 1807 student i Åbo, öfverflyttade 1812 till Sverige och vardt 1813 underlöjtnant vid fältmätningsbrigaden af Ingeniörkåren, i hvilken egenskap han 1813-14 tjenstgjorde vid den emot Norge uppställda armékåren. Sin sista fullmakt erhöll han 1845, såsom öfverstelöjtnant vid Topografiska kåren. Död i Stockholm d. 20 Mars 1848. - För svenska jordens bestämmande till läge och höjd har troligen ingen verkat mera nitiskt än H. Särskildt må nämnas, att basmätningarna på Vänern och Vettern äro gjorda af honom och K. G. Spens, och att han inom nästan alla Sveriges landskap gjorde de noggrannaste astronomiska ortbestämningar. H. blef 1831 ledamot af Krigsvetenskapsakademien och 1846 af Vetenskapsakademien.
Häggdånger, socken i Ångermanland, Vesternorrlands län, Säbrå tingslag. Arealen 10,168 har. 1,129 innev. (1881). H. utgör ett
prebendepastorat, 3:dje kl., tilj ett lektorat i stiftsstaden. Hernösands stift, Ångermanlands södra kontrakt.
Häggeby, socken i Upsala län, Håbo härad. Areal 2,124 har. 490 innev. (1881). H. utgör ett konsistorielt pastorat af 3:dje kl., Upsala stift, Håbo kontrakt.
Häggenås, socken i Jämtlands län, Lits tingslag. Arealen 48,180 har. 1,833 innev. (1881). Annex till Lit, Hernösands stift, Jämtlands norra kontrakt.
Häggesled, socken i Skaraborgs län, Kållands härad. Arealen 1,142 har. 501 innev. (1881). Annex till Hjerpås, Skara stift, Barne kontrakt.
Häggström, Frans Vilhelm, universitetslärare, född i Piteå d. 15 Dec. 1827, blef student i Upsala 1847, filos, doktor 1854, docent derstädes i latinska språket 1858 och adjunkt i samma ämne 1862. Efter att under vårterminen 1870 samt från o1872 hafva förestått professuren i latinska språket och literaturen utnämndes han 1875 till ordinarie innehafvare af denna lärostol. H. företog 1863-64 med offentligt understöd en resa till Tyskland, Frankrike och Italien. Sedan 1870 har han varit censor vid afgångsexamina från de allmänna läroverken. Utom åtskilliga tidskriftsuppsatser och afhandlingarna De actis romanorum diurnis (1854), De aliquot translationum ciceronianarum generibus (1861) och Excerpta liviana (1874) har H. skrifvit en Granskning af A. Frigells skrift: "Caesaris commentarii de bello gallico, med förklaringar och anmärkningar" (1857) och sjelf med förklaringar utgifvit Caesaris de bello gallico commentariorum libri I-VII (1858, 4:de uppl. 1878).
Häggum, socken i Skaraborgs län, Valle härad. Arealen, förutom en andel af berget Billingen, 1,828 har. 646 innev. (1881). H. utgör ett konsistorielt pastorat af 3:dje kl., Skara stift, Billings kontrakt.
Häglinge, socken, delad å Kristianstads län med en större del, 4,995 har, 1,186 innev., deraf 4,580 har, 1,133 innev, i Vestra Göinge härad och 415 har, 53 innev, i Gärds härad, samt med en mindre del, 159 har, 35 innev., å Malmöhus län, Frosta härad, tillsammans 5,154 har, 1,221 innev. (1881). Annex till Södra Rörum, Lunds stift, Frosta kontrakt.
Hägnad, jur., vissa å marken vidtagna anstalter, hvilkas ändamål är att från mark afhålla egentligen sådana kreatur, som för jordbruks skull födas vid en gård och derför benämnas hemdjur. Upprättande och underhåll af hägnad kunna vara tvungna till följd af det hägnadsvitsord, d. ä. rättighet att tvinga en annan att deltaga i hägnads upprättande och underhåll, som under vissa vilkor tillkommer en jordegare emot hans granne. Ändamålet med hägnadsvitsordet har varit olika under olika tider. Alltifrån landskapslagarnas tid och till k. förordn, d. 21 Dec. 1857 var vilkoret för egofrids åtnjutande så bestämdt, att den, som ville åtnjuta sådan, måste sjelf förskaffa sig den, och hägnadsvitsordet var ett medel att förskaffa honom biträde dertill. Men sedan det, genom nämnda förordning, blifvit ålagdt hvar och en, som eger
Källa: Project Runeberg ·
