Sida 315
Influensmaskin, äfven kallad Holtz' maskin, fys.
Enligt den nyare rätten utöfvar den omständigheten att en förbrytare träffats på bar gerning intet inflytande å straffets storlek. Deremot är denna omständighet icke utan betydelse i processuelt afseende. Så får enligt svensk rätt förbrytare, som träffas på bar gerning eller å flyende fot, af en hvar gripas, i fall förhållandena äro sådana, att häktning öfver hufvud är tillåten. Vidare gäller det att, ehuru det i allmänhet ej är medgifvet en person att sjelf taga åter gods, som blifvit honom olofligen afhändt, en sådan rätt dock förefinnes, "der stulet gods å färsk gerning finnes". J. H-r-
Inflammation (af Lat. inflammare, antända; Grek. flogosis) med., kallas en särdeles vanlig form för sjukliga förändringar, som på olika sätt kunna uppträda i kroppens mest olika delar, men hvilka alla hafva några gemensamma hufvudkarakterer, såsom stegradt blodtillopp till det inflammerade stället eller organet och deraf beroende svullnad (tumor) och rodnad (rubor), ökad temperatur, såväl lokalt (calor) som oftast äfven hos blodet i sin helhet (inflammationsfeber), samt lokal ömhet och smärta (dolor). Till dessa af de gamle uppställda kardinalsymtomen för en inflammation: "tumor", "rubor", "calor" och "dolor", kan man äfven lägga upphäfd funktionsförmåga (functio laesa). De flesta slag af inflammationer betecknar man genom att till det inflammerade organets namn lägga ändelsen -itis (af Grek. aitho, jag antänder, jag bränner). Så betecknas hjerninflamination med enceplialitis, muninflammation med stomatitis, samma process i magsäcken med gastritis, i huden med dermatitös o. s. v. Angriper inflammationen endast den omgifvande hinnan kring ett organ, så uttryckes detta genom ett före namnet satt peri- (Grrek., "omkring"), t. ex. pericarditis, inflammation af hjertsäcken, perihepatitis, inflammation af lefverhinnan. Har inflammationen sitt säte vid sidan af ett organ, betecknas den med para- (Grek., "bredvid") framför namnet, såsom parametritis, inflammation i bindväfven bredvid lifmodern o. s. v. Vid hastigt förlopp kallas inflammationen akut, vid mindre hastigt subakut, vid långsamt förlopp kronisk. - Orsaker till inflammation är, bland mycket annat, allt, som verkar retande på ett organ eller en väfnad, t. ex. mekanisk skada, kemisk inverkan af skarpa ämnen, termisk inverkan genom for hög eller för låg temperaturgrad m. m. Den egentliga inflammationsprocessen består i en blodkongestion till det retade stället med exsudation, eller utträdande ur kärlen, af blodserum och fibrin samt utvandring, oftast genom hela kärlväggar, af både röda och hvita blodkroppar. Då de senare samlas i så riklig mängd, att de tränga sönder väfnaden, bilda de var eller bulnad (suppuration). Utsipprar mest blodserum, så blir exsudatet seröst, såsom ofta händer i lungsäcken vid plevresi. Det serösa exsudatet kallas fritt, då det samlar sig sålunda i en håla; ligger det åter spridt i en fastare väfnad, som derigenom svullnar, kallas det inflammatoriskt oedem. På slemhinnor, såsom i näsan och svalget, blir exsudatet oftast slemmigt l. katarralt. Består exsudatlt mest af fibrin,
såsom i lunginflammation, kallas det fibrinöst eller krupöst; är det blandadt med röda blodkulor, kallas det hemorragiskt. Stundom blir blodstockningen i ett inflammeradt parti så betydlig, att väfnaden förlorar sin näring och "nekrotiseras" eller sönderfaller samt undergår en brandig förruttnelse. En sådan "brandig" process, sannolikt i sammanhang med en svampbildning, på en slemhinna kallas vanligen difteri l. difteriskt exsudat. - En inflammation kan upphöra genom upphörande af blodstockningen och resorption af exsudatet, eller s. k. fördelning. I andra fall åter kan den medföra en nybildning af väfnader i s. k. bindväf, eller induration; den kan äfven öfvergå till suppuration eller till brand eller medföra ett kroniskt exsudat, som endast långsamt resorberas. - Hvarje särskild inflammation eller inflammationsstadium fordrar ofta sin särskilda behandlingsmetod. I allmänhet kan man säga, att inflammationer i sin början hejdas eller häfvas af bloduttömning och kyla, att i senare stadier resorption befordras genom värme, qvicksilfver, jodkalium m. m., samt att kroniska indurationer, så vida de äro åtkomliga, förmånligast behandlas med knådning l. massage (se d. o.). F. B.
Inflammera, upphetta, åstadkomma inflammation (se d. o.).
Inflexibel (af Lat. nekande in och flectere, böja), oböjlig. - Inflexibilitet, oböjlighet.
Inflexion (af Lat. inflectere, böja), fys., ljusets böjning l. diffraktion (se d. o.).
Inflexionspunkt (af Lat. inflectere, böja), matem., kallas en punkt på en kroklinie, der linien ändrar krökning, så att denna från att vara konvex åt ett visst håll blir konkav, eller tvärtom. Tangenten i en inflexionspunkt skär samtidigt kroklinien i just denna punkt. Inflexionspunkter bestämmas i allmänhet medelst differentialräkning. G. E.
Inflexioskop (af inflexion och Grek. skopein, se), fys., instrument, afsedt att förtydliga ljusets inflexion l. diffraktion.
Inflorescens (af Lat. inflorescere, börja blomma), bot., blomställning (se d. o.).
Influens (af Lat. influere, flyta in), inflytande, inverkan. - Fys., verkan på afstånd mellan elektriska massor. Se Elektricitet.
Influensmaskin, äfven kallad Holtz' maskin,
fys., består (se fig.) af en fast glasskifva och af en eller två med denna parallella, närstående
Källa: Project Runeberg ·
