Sida 196
Hö-åm, mått för hö
hvilka han vänder om med sin egendomligt bildade näbb. I sommardrägt har han hufvudet hvitt, med svarta småstreck ofvan och svarta band på sidorna, bakhalsen hvit, framryggen, skuldrorna och de större vingtäckarna brokiga af svart och roströdt, bakryggen, öfvergumpen och öfre stjerttäckarna hvita, ett bredt band på gumpen, en baktill afbruten halsring, framhalsen och bröstets sidor svarta, öfriga undre delar hvita, handpennorna svarta, med hvita spolar, stjerten svart vid roten, i spetsen och på sidorna mer eller mindre hvit, näbben svart och benen gulröda. Längden är nära 23 cm. Om vintern äro hufvudet och halsen gråbruna, ryggen, skuldrorna och de större vingtäckarna svartbruna, med brunaktiga eller rostbruna fjäderkanter och de svarta delarna försedda med grått fjäderbräm. Roskarlen häckar allmänt utefter Sveriges hela kust och lägger sina 3-4 grönbruna eller gröngrå, med grått och brunt marmorerade ägg i en liten håla, hvilken han invändigt brukar bekläda med brokigt färgade småstenar. Hans läte är qvittrande och liknar sång. Vintern tillbringar han i sydligare land. C. R. S.
Hövärde, landtbr., ett foderämnes näringsvärde i jämförelse med näringsvärdet hos medelgodt ängshö.
Höxter, stad i preussiska regeringsområdet Minden (Westfalen), vid Weser. 5,186 innev. (1880). Tillverkning af bomullsvaror, symaskiner, cement och gummi. Handel och flodfart.
Höyen, Niels Laurits, dansk konsthistoriker, född i Köpenhamn d. 4 Juni 1798, blef student 1816, företog 1822-25 en längre studieresa samt utnämndes 1829 till professor i
historia och mytologi vid konstakademien i Köpenhamn, med åliggande att föreläsa konsthistoria. 1839 blef han inspektör och sedermera direktör vid den kungliga tafvelsamlingen på Kristiansborg samt kallades 1856 till professor i konsthistoria vid Köpenhamns universitet. Huru innehållsrika och väckande hans föreläsningar i allmän konsthistoria än voro, ligger dock hans största förtjenst i den varma, oegennyttiga kärlek, hvarmed han omfattade all dansk konst. Med offentligt understöd reste han - ända in i sena ålderdomen - i olika delar af Danmark, tog noga reda på äfven de minsta spår af inhemsk konstnärlig verksamhet och räddade derigenom många äldre minnesmärken från undergång samt gaf impulsen till den kommission, som senare tillsattes för danska minnesmärkens bevarande, och i allmänhet till det varma intresse, hvarmed denna sak numera omfattas af såväl staten som enskilde. Det var hufvudsakligen H., som genomdref planen till Viborgs domkyrkas ombyggande i hennes ursprungliga stil. H. dog i Köpenhamn d. 29 April 1870. Hans skrifter (till allra största delen studier öfver dansk konst), jämte lefnadsteckning, utgåfvos af L. Ussing (1871- 76). Ph. W.
Höyer, Cornelius, dansk målare, född 1741, död 1804, studerade dels i Köpenhamn, dels i Paris och Italien samt var redan 1769, då han återkom hem, en ansedd konstnär inom sitt fack, miniatyrmåleriet. 1770 blef han hofminiatyrmålare och medlem af konstakademien. Från 1777 var han dennas sekreterare. Ph. W.
Hö-åm, mått för hö, på kameralspråket kallad skattehö-parm, mäter 216 kub.-fot, således 6 fot i längd, bredd och höjd. Kbg.
Källa: Project Runeberg ·
