Nordisk familjebok. 1800-talsutgåvan. 7. Hufvudskål - Kaffraria

af kabinettet: Due anni di politica italiana (1868).

Iakchos (Lat. Iacchus), Grek. mytol., ett af guden Dionysos' (Bacchus') många binamn, under hvilket han i de eleusinska mysteriernas hemlighetsfulla gudstjenst dyrkades vid sidan af Demeter och Persefone (Kore). Se Bacchus och Eleusinska mysterier. A. M. A.

Iakttagelse, psykol., varseblifning, såvidt den eger en högre grad af medvetenhet och förutsätter en högre grad af afsigtlig uppmärksamhet samt energi hos den förnimmande anden. Till följd deraf kunna iakttagelserna i jämförelse med andra varseblifningar med större lätthet behållas i minnet. - Iakttagelseförmåga, förmåga af iakttagelse. Dennas utveckling hos en menniska beror ej blott på det medvetna och afsigtliga hos henne, utan äfven på hennes rena naturbestämdhet, t. ex. hennes sinnesorgan. Äfven en större eller mindre grad af den lätthet, med hvilken hon kombinerar sina föreställningar o. d., kan dertill bidraga. L. H. Å.

Iamblichos. 1. En af de äldste grekiske romanförfattarna, bördig från Syrien eller Babylonien, lefde i 2:dra årh. e. Kr., samtidigt med kejsar Marcus Aurelius. Han författade bl. a. en af sällsamma och underbara äfventyr uppfylld kärleksroman om Rhodanes och Sinonis, fördelad i 16 böcker, hvilka med hänsyn till skådeplatsen för handlingen kallas "Babyloniska berättelser". Ett utdrag deraf är bevaradt hos Fotios. - 2. Nyplatonsk filosof från Chalkis i Celesyrien; död omkr. 330 e. Kr. Den starka dragning till mysticism, som ända från början utmärker den nyplatonska filosofien, urartade hos I. till en högst fantastisk blandning af pythagoreiska och platonska läror med orientaliska religionsföreställningar. Det allmänna syftet hos hans spekulation var att förklara hela verldens, d. v. s. gudarnas, demonernas, menniskosjälarnas och materiens, uppkomst genom ett successivt nedsjunkande från ett högsta förnuftigt urväsende. Bland sina anhängare stod han i högt anseende äfven såsom profet och undergörare, och såsom en försvarare af den gamla religionsläran mot kristendomen egde han en hängifven beundrare i kejsar Julianus. Af hans många skrifter ega vi jämte ett par fragment af matematiskt innehåll en Lefnadsteckning af Pythagoras och en Uppfordran till filosofiens studium (utg. af Kiessling, 1813-16, och Westermann, 1850, i den Didotska uppl. af Diogenes Laertios). Ett honom tillskrifvet arbete om mysterierna anses deremot vara oäkta. A. M. A.

Iambus (Grek. iambos). Se Jamb.

Iana. Se Ana.

Iapetos, Grek. mytol., en bland titanerna (se d. o.), son af Uranos och Gaia, förmäld med Klymene, Okeanos' dotter, och fader till sönerna Atlas, Menoitios, Promethevs och Epimethevs. A. M. A.

I armén qvarstående officerare kallas sådana officerare, som fått afsked från sin beställning på stat, men stå till krigsstyrelsens förfogande och kunna inkallas till tjenstgöring, särdeles då armén försättes på krigsfot. De hafva

en särskild uniform (som dock icke nyttjas af dem, som fått tillstånd att fortfarande bära det regementes uniform, hvilket de tillhört) och skola hvarje år i Dec. anmäla sin vistelseort till den generalbefälhafvare, inom hvars distrikt de äro bosatta. Försummar officer detta två på hvarandra följande år, afföres han från arméns rulla. C. O. N.

Iason (Jason). 1. Grek. hjeltes., anförare för Argonauterna (se. d. o.). - 2. Grek. hist., envåldsherskare i det tessaliska Ferai, 378-370 f. Kr. Genom kraft och klokhet lyckades I. inom kort utsträcka sitt välde öfver en stor del af Tessalien. I kriget mellan Sparta och Thebe stod han på det senares sida och sökte för öfrigt vid hvarje tillfälle att vinna inflytande inom det egentliga Grekland. I hans själ hade nämligen redan mognat samma dristiga plan, hvilken sedermera upptogs och fullföljdes af konung Filip II i Macedonien och Alexander, att såsom de förenade grekernas öfverfältherre angripa och underkufva det redan försvagade persiska riket. En våldsam död (370 f. Kr.) satte dock snart en gräns för dessa högt flygande syften. A. M. A.

Iastisk tonart (af Grek. iastios, jonisk). Se Kyrkotonarter.

Iatrik (Grek. iatrike, af iatros, läkare), läkekonst.

Iatrofysik (af Grek. iatros, läkare), fysiken använd för medicinens ändamål, vare sig för undersökning och igenkännande af en sjukdom, fysikalisk diagnostik, eller för dess botande, fysikalisk terapi. - Iatrofysiska, iatromatematiska l. iatromekaniska skolan kallades den riktning inom medicinen, som, i synnerhet under 17:de årh., sökte förklara lifs- och sjukdomsföreteelserna företrädesvis ur fysiska, matematiska eller mekaniska lagar. Förkämpar för denna uppfattning voro i synnerhet italienarna Santorio, Borelli, Bellini och Baglivi. Genom sina noggranna vägningar af menniskokroppen upptäckte den förstnämnde den omärkliga utdunstningen (perpiratio insensibilis). F. B.

Iatrokemi (af Grek. iatros, läkare), den riktning inom medicinen, som företrädesvis lade kemien till grund för förklaringen af lifsprocessen och sjukdomsfenomenen. - Iatrokemiska skolan, anhängarna af iatrokemien. Bland dessa framstår holländaren Frans Deleboe Sylvius, professor i Leiden i midten af 17:de årh., som dock icke ensidigt fäste sig vid kemiska teorier, utan gaf full rätt äfven åt öfriga hjelpvetenskaper. F. B.

Iatromatematiska skolan. Se Iatrofysik.

Iatromekaniska skolan. Se Iatrofysik.

Iatropha (L.) Kunth, bot. farmak., ett slägte inom nat. fam Euphorbiaceae S:t Hil., kl. Monoecia L. Det har på senare tider sönderdelats i flere slägten, såsom Adenoropium Pohl, Cnidosculus Pohl, Curcas Adans. och Manihot DC. I. (Adenoropium) opifera Mart, i Brasilien, har döfvande verkningar. Af roten, hvilken såsom drog kallas Radix lacertae (ödlerot), bereddes ett starkt afgörande extrakt, berömdt såsom medel mot vattusot, syfilis och bett af giftiga ormar. I. urens (Cnidosculus Pohl) i