Sida 214
Idiolatri
begrepp, t. ex. begreppet det absoluta och begreppet den yttersta grunden till allt. Denna sats har väl sedan blifvit bestridd, men måste dock betraktas såsom riktig, såvidt nämligen den inskränkes till sådant, som verkligen är begrepp. Deremot har den tydligen ej tillämplighet på åskådade föremål, såvidt det gemensamma för dessa ej sträcker sig längre än till deras begreppsbestämningar. L. H. Å.
Ideografi (af Grek. idea, utseende, idé, och grafein, skrifva), bild- eller begreppsskrift, sådan skrift, som omedelbart, utan förmedling af det talade ordet, återger föreställningar och begrepp samt deras sammanhang; således ett språk för sig, sidoordnadt med och oberoende af talspråket, fattligt för hvarje läsare, hvars föreställningsverld ej är alltför olik skrifvarens, hvadan folk med ömsesidigt obegripliga talspråk kunna förstå samma skrift. Från andra språk, t. ex. de döfstummas teckenspråk, skiljer sig ideografien derigenom att den är skrift, d. v. s. framträder för ögat tecknad på en yta. - I sin enklaste, ursprungliga form är ideografien framställningen af en händelse eller en situation utan analys eller tidsföljd, liksom på en vanlig tafla. Två indianer omtala, att de gått uppför en flod, dödat en björn och fångat mycket fisk, på det sätt att de på ett trästycke teckna två båtar med sina "vapen" (eller "bomärken") öfver dem, en björn och åtskilliga fiskar. Till detta utvecklingsskede höra icke blott indianernas ristningar på klippor o. d., utan äfven de skandinaviska hällristningarna och illustrationer bredvid hieroglyfskriften på de egyptiska minnesmärkena. På en senare ståndpunkt är ideografien beroende af talspråket, så till vida att hvarje tecken motsvarar ett taladt ord, hvarje ord i språket har sitt motsvarande tecken och tecknen ställas i rad i samma ordning, som orden i talet hafva. Hit höra den egyptiska och kinesiska skriften samt möjligen den mejikanska bildskriften. Äfven för kilskriften ligger en dylik ideografi till grund, som man finner af vissa qvarlefvor från denna, ehuru kilskriften annars är stafvelseskrift. Bäst utvecklade och kända äro de egyptiska och kinesiska systemen. Sinliga föremål och handlingar betecknas genom mer eller mindre lyckliga afbildningar: qvinna, lejon, pil, sol, verbet springa o. s. v. Kinesiskan t. ex. har omkring 600 tecken, af detta slag; de äro utgångspunkter for de öfriga, och hela teckenmassan utgöres ursprungligen af sådana. - Flertalet af språkets ord kan emellertid ej på detta sätt återgifvas, utan man begagnar hvarjehanda utvägar, för att få abstrakta föreställningar och begrepp betecknade: tecknen brukas symboliskt eller metaforiskt, solens tecken betyder t. ex. äfven dag, flodhästen betyder äfven smuts eller oanständighet (emedan han vältrar sig i dyn), en pil är äfven = rak, en hand lutande åt ena eller andra hållet = höger eller venster, en aln är = rättfärdighet o. s. v. Tecknen sammansättas: en utsträckt hand, bärande något, = gifva, solen öfver en linie (horisonten) = dager, sol + måne = klarhet, berg + man = eremit. Dylika ideografer (l. ideogram) i inskränkt mening kunna ytterligare sammansättas, t. ex. man +
ord = uppriktig. Emellertid hafva hvarken egypter eller kineser kunnat ens nöja sig med de tecken, som på dylika sätt vunnits, utan måst taga sin tillflykt till ljudtecken af olika slag (hvarur sedan stafvelse- och bokstafsskrift utvecklat sig). Det fonetiska elementet är redan i hieroglyferna det öfvervägande (enär äfven sådana ord, som ega ideogram, ofta tecknas fonetiskt), och af kinesiskans tecken är omkr. halfva antalet fonetiskt. Ett mellanting mellan ideogram och fonogram äro sådana tecken, som brukas för olika, men homonyma föreställningar, och som finnas både i egyptiskan och kinesiskan. Eg. neb betyder både "korg" och "herre", och korgens tecken kan betyda bådadera; un, "öppna", tecknas med en hare, emedan un också betyder "hare". För att underlätta förståendet af sådana och andra tecken tillfogas i egyptiskan ofta, i kinesiskan alltid ett s. k. determinativ, d. v. s. ett tecken, som hänför motsvarande ord till en viss klass af föremål eller föreställningar, angifver t. ex., att det är af trä, är ett djur, har med munnen att göra, att något sker med kraft o. s. v. För ett sådant språk som kinesiskan är ideografien synnerligen lämplig, och den skulle endast med stora svårigheter kunna ersättas af bokstafsskrift. (Se Skrift, Hieroglyfer och Kinesiska språket.) - Ideografiska äro våra vanliga siffror och en hel mängd andra, i synnerhet matematiska tecken: + - < = [rot] [pi] d [integral] % o. s. v. Långa deduktioner kunna göras nästan utan ett enda ord, och bruket af sådana ideografiska tecken gifver framställningen af de matematiska vetenskaperna en hög grad af klarhet och öfverskådlighet. Flere försök hafva blifvit gjorda på olika tider, t. ex. af Raimund Lullus och Leibniz, senast af tysken Frege ("Begriffschrift", 1879), att äfven för de öfriga vetenskaperna uppfinna en teckenskrift, som skulle gifva dem samma fördelar; men dylika försök hafva ingen utsigt till framgång under dessa vetenskapers nuvarande tillstånd. De på olika tider framställda förslagen till pasigrafi (se d. o.) äro till sin grund ideografiska. Lll.
Ideogram, ett ideografiskt tecken. Se Ideografi.
Ideolog (af idé, se d. o., och Grek. logos, lära), en, som är bevandrad uti idéläran; person, som sysselsätter sig med ofruktbart spekulerande öfver filosofiska eller politiska spörsmål; filosofisk eller politisk drömmare, svärmare. - Ideologi, idélära, hos franska filosofer liktydigt med metafysik i vidsträckt bemärkelse.
Id est, Lat. (förk. i. e.), det är, det vill säga.
Idio- (af Grek. idios, egen) nyttjas i en mängd sammansättningar i betydelsen egen, sjelf-. Jfr Auto-.
Idio-elektriska kroppar. Se Anelektrisk.
Idiograf (af Grek. idios, egen, och grafein, skrifva), liktydigt med autograf (se d. o.).
Idiogynisk (af Grek. idios, egen, och gyne, qvinna), bot., en sällan begagnad term, hvilken betecknar detsamma som skildkönad. O. T. S.
Idiolatri (af Grek. idios, egen, och latréia, gudstjenst, tillbedjan), sjelfförgudning.
Källa: Project Runeberg ·
