Sida 645
Johnson, Samuel
strafrechts" (1871-74) har han behandlat afdelningen om förbrytelser mot staten och i det af E. Bezold redigerade verket "Die gesetzgebung des deutschen reichs mit erläuterungen" kommenterat afdelningen "Strafprozessordnung fur das deutsche reich nebst einführungsgesetz" (1881 -82).
John Bull [djånn-], Eng., "Tjur-Janne", skämtsam personifikation af engelska folket och dess nationallynne. Uttrycket uppfanns af den engelske skriftställaren J. Arbuthnot, som i sin mot whigpartiets krigspolitik riktade satir "The history of John Bull" (1712) framställde England som J. B., Frankrike som "Lewis Baboon" (Ludvig Babian), Spanien som "Lord Strutt" och Holland som "Nic Frog" (Nisse Groda). -- I karikatyrer plägar J. B. framställas som en undersätsig, sjömansklädd karl, med en boxares åtbörder, eller ock som en handfast, fetlagd gammal herre med kindskägg, utsvängd cylinderhatt, röd väst, läder-knäbyxor, stöflar med uppslag samt en tjock ekpåk i handen. För engelsmännen sjelfva gäller J. B. som inbegreppet af de dugtiga sidorna i folkkarakteren; för andra folk förkroppsligar han mest den engelska sträfheten och egennyttan.
Johnsen [jånn-], Johan, målare, föddes i Holstein omkr. midten af 1600-talet, men kom vid unga år till Sverige, hvarest han från omkr. 1679 en längre tid vistades på Forsmark hos slägten De Besche. Der skall han hafva utfört de målningar, som bragt hans namn till efterverlden. Dessa äro jämförelsevis föga spridda och kända, emedan kanske de flesta af dem stannat på ett enda ställe; de förvaras nämligen på Fullerö, nära Vesterås. J:s förnämsta styrka ligger i små fina blomsterstycken och landskap, dels i olja, dels i gouache eller tusch, utförda med den mest förvånande noggranhet och omsorg, med full kännedom om växternas och insekternas former och färger samt ej häller i saknad af konstnärlig effekt. Men äfven större landskap samt blomster och djurstycken finnas af hans hand. Om hans lif är för öfrigt intet mera kändt än att han i en arfsangelägenhet begaf sig till Wismar 1705, hvarifrån han ärnade återvända till Sverige. Efter all sannolikhet hade J. idkat konststudier i Holland. I Sveriges nationalmuseum förvaras ett blomsterstycke af honom. -rn.
Johnsen [jånn-], Henrik Filip, musiker,född 1717 (enligt Schilling i England, hvarifrån han i yngre år skall såsom orgelvirtuos hafva gjort en flerårig konstresa genom Holland och Tyskland samt derunder i Amsterdam utgifvit sex orgelfugor), kom till Stockholm 1743 som medlem af dåv. arfprinsen Adolf Fredriks hofkapell, blef organist i Klara församling 1745 samt var orkesteranförare vid franska teatern 1763-71 och arkivarie vid Musikaliska akademien 1771-72. Död i Stockholm d. 12 Febr. 1779. För den 1773 inrättade operateatern skref J. dels originalkompositioner, dels arrangement i flere pjeser, såsom Acis och Galathea (1773), AEgle (1775), Neptun och Amphitrite (1775), Procris och Cephal (1778). Dessutom skref han en koralbok, 24 oder stuckne i koppar (1753) samt företal till Hülphers' afhandling om musik
äfvensom den dervid bifogade korta orgelbeskrifningen m. m. F. A. Dahlgren ("Anteckningar om Stockholms theatrar", 1866) citerar ur onämnd källa följande omdöme om J.: "Han var känd på sin tid för en af de grundligaste kontrapunktister, som förvånade musikkännare med sina starka orgelfugor, dem han merendels oberedd spelade vid utgången ur kyrkan. Om han i sina fantasier och de få kompositioner vi af honom ega icke utmärkte sig för särdeles smak och ofta införde underliga infall, brokiga figurer och hårda tonledningar, visade han sig dock ega en originalitet, som ersatte åt snillet hvad örat och känslan understundom tyckte sig sakna". A. L.
Johnson [djånnsön], Samuel, engelsk skriftställare, den siste mäktige målsmannen för den abstrakt klassiska smaken inom Englands literatur, föddes d. 18 Sept. 1709 i Lichfield. Han studerade först i sin hemort och sedan i Oxford (1728-31), utan att taga någon grad, ty studierna afbrötos med faderns död. Efter att hafva försökt sig som skollärare, tidningsman och öfversättare gifte han sig 1736, så fattig han var, med en köpmansenka, dubbelt så gammal som han, "a lady of vulgar manners", men som hade ett litet kapital, och han grundlade med hjelp deraf en egen skola i Lichfield. Då han emellertid ej lyckades få flere än 3 lärjungar (bland dem David Garrick, den blifvande skådespelaren, och dennes bror), upphörde han snart med detta försök och vandrade 1737 i sällskap med David Garrick till London för att uteslutande egna sig åt vitterheten, hvarmed han sedan fortfor i nära 50 år. Under den första delen af denna tid lefde han, arbetsam och obemärkt, ett lif af nöd och vexlande lycka såsom flertalet af den tidens literära proletärer i London, hvarvid han stundom var så fattig, att han knappast hade bröd för dagen och om natten, i brist på bostad, fick ströfva kring på Londons gator med någon olycksbroder. Det första arbete af honom, som väckte uppmärksamhet, var satiren London (1738), imitation efter Juvenalis' 3:dje satir om Rom, i samma stil som Boileaus liknande efterbildning med afseende på Paris och samtidig med Popes satir om London. 1744 skref han en berömd lefnadsteckning öfver sin stackars vän Savage, en literatör af samma art som han sjelf. 1749 gafs hans redan före ankomsten till London skrifna tragedi Irene, och s. å. utkom en ny satir, The vanity of human wishes, efter Juvenalis' 10:de satir. Mars 1750 -Mars 1752 utgaf han, efter förebilden af Addisons berömda "Spectator", en moralisk tidskrift, The rambler (kringströfvaren), hvilken hade utomordentlig framgång. 1755 utkom hans värderika Dictionary of the english language, som ännu i våra dagar utöfvar inflytande på språket. Derefter kommo The idler (dagdrifvaren), också en moralisk tidskrift (April 1758-April 1760), och History of Rasselas (1759), en filosoferande roman om en prins från Abessinien. -- J. hade nu under ständigt sträfvande nått 50 års ålder och så småningom arbetat sig upp ur den dy, i hvilken han först var nedsjunken. Hans rykte var stadgadt, han var allmänt erkänd såsom den literära kritikens
Källa: Project Runeberg ·
