Sida 649
Jókai, Maurus
senast 1883 utg. af Delboulle) utmärker sig genom sanningskärlek och stilens genomskinlighet, och J. framträder i detta arbete såsom en berättare af första rangen. J. anses äfven vara författare till Credo du sire de Joinville och Lettre à Louis X, hvilka tillsammans med J:s historia utgifvits af de Wailly 1867-68. År 1861 restes J:s staty i staden Joinville.
Joinville [sjåängvill], François Ferdinand Philippe Louis Marie d'Orléans, prins af J., konung Ludvig Filips och Maria Amalias tredje son, föddes i Neuilly d. 14 Aug. 1818. Han egnade sig från sitt 16:de år odeladt åt sjöväsendet, blef löjtnant vid flottan 1836 och deltog i flere expeditioner, t. ex. i den till Mejico (1838), der han visade prof på stort personligt mod. 1840 hedrades han med uppdraget att öfverföra Napoleon I:s stoft från S:t Helena. Efter denna tid låg han åtskilliga år ständigt till sjös, utnämndes 1845 till vice amiral och befann sig jämte sin broder hertigen af Aumale i Algeriet 1848, då revolutionen fördref hans ätt från tronen. Han öfverlemnade då genast sitt befäl i de republikanska myndigheternas händer och flyttade med sin landsflyktiga familj öfver till England, der han länge lefde i tillbakadragenhet. Vid utbrottet af det nord-amerikanska inbördeskriget, 1861, begaf han sig jämte sin son och två sina brorsöner, grefven af Paris och hertigen af Chartres, till New York, der sonen fick inträde vid sjökrigsskolan, medan brorsönerna deltogo i fälttåget 1862. Under fransk-tyska kriget 1870-71 erbjöd prins J. fosterlandet sin tjenst, men fick, i likhet med hertigen af Aumale, afslag både af kejsaren och af republiken. När han det oaktadt, under namnet Lutherod, kämpat under d'Aurelle vid Orléans och sedermera slöt sig till Chanzys här, lät Gambetta d. 13 Jan. 1871 häkta och sedan föra honom ur landet. Sedan det mot de orleanske prinsarna riktade landsförvisningsdekretet upphäfts 1871, gjorde prinsen sitt inträde i nationalförsamlingen såsom deputerad för departementet Haute-Marne. Han af höll sig från att deltaga i de orleanistiska stämplingarna och trädde 1876 tillbaka till privatlifvet. Han förmäldes 1843 med prinsessan Francesca af Brasilien, kejsar Pedro I:s dotter, som födt honom en dotter, Françoise Marie Amélie (f. 1844, gift med sin kusin Robert, hertig af Chartres), och en son, Pierre, hertig af Penthièvre (f. 1845). -- Prinsen af J. har i "Revue des deux mondes" skrifvit åtskilliga uppsatser om franska marinen, amerikanska kriget, slaget vid Sadowa, engelsk sjelfstyrelse m. m.
Jojada, judisk öfversteprest, som räddade den davidska dynastien från undergång, då drottning Atalia, för att sjelf komma på tronen, ville rödja tronarfvingen, sin ettårige sonson Joas, ur vägen. Joas räddades af sin faster Joseba, sannolikt öfverstepresten J:s hustru. Sex år derefter störtade J. Atalia samt upphöjde Joas på tronen (omkr. 877 f. Kr.), förstörde baalstemplet och upprättade Jehovahs dyrkan. Så länge han lefde, var han konung Joas' rådgifvare (2 Kon. 11; 2 Krön. 22: 10 o. f.). J. P.
Jojakim, konung i Juda (609-599 f. Kr.), son till konung Josia, uppsattes af den
egyptiske konungen Neko på tronen i st. för sin yngre broder Joachas. Neko förändrade vid detta tillfälle hans ursprungliga namn Eljakim till J. Den slösande och afgudadyrkande konungens första regeringshandling var hopsamlandet af den skatt, som Neko vid Joachas afsättande pålagt folket. Efter att hafva varit den egyptiske konungens vasall, tvangs han af Nebukadnesar två år efter slaget vid Karkemisj (605), der Neko besegrades, att underkasta sig den babyloniske eröfråren. Under denne var han skattskyldig i tre år, hvarefter han afföll. J. dog, innan Nebukadnesar hann att för andra gången belägra Jerusalem. J. P.
Jojakin, konung i Juda, den andre från slutet, var son till konung Jojakim och ogudaktig som denne. Straxt efter hans tronbestigning belägrades Jerusalem af Nebukadnesar. J. gaf sig på nåd och onåd och bortfördes till Babylon med sin moder och hela sitt hof samt 10,000 af de förnämste judarna (598 f. Kr.). I 37 år försmäktade han i fångenskap, men Nebukadnesars efterträdare gaf honom friheten, anvisade honom en hedersplats bland de vid babyloniska hofvet sig uppehållande konungarna och sörjde rikligt för hans underhåll. J. P.
Jo. Jo., signatur för författaren Johan Jolin.
Jókai, Maurus, ungersk skriftställare, f. i Komorn d. 19 Febr. 1825, studerade juridik och blef advokat, men egnade sig uteslutande åt literaturen och publicerade 1846 sin första roman, Hétköznapok (Arbetsdagar), hvilken redan förrådde författarens stora humoristiska talang. 1847 öfvertog han redaktionen af veckoskriften "Életképek" (Lifsbilder), som från d. 15 Mars 1848 var ett af frihetsrörelsens literära språkrör. I början af 1849 flydde han, tillika med ungerska regeringen och de deputerade, till Debreczen, der han redigerade "Esti zápok" (Aftontidningar), i hvilka han, hyllande en hofsammare politik, såsom frihetskampens mål betecknade upprätthållandet af 1848 års författning och af dynastien. 1849 gifte han sig med Ungerns då lefvande största skådespelerska, Rosa Laborfalvi. Han vistas numera dels i Budapest, dels på sina villor i den omgifvande bergsbygden och i Füred vid Plattensjön, utvecklande en förvånansvärdt stor literär verksamhet. (När han firade sin femtionde födelsedag, som högtidlig hölls i Budapest af ett stort antal beundrare, hade han utgifvit nära 200 bd, deribland 29 romaner, omfattande 100 bd, 2 bd dikter, 2 dramatiska arbeten, 6 humoristiska uppsatser, 48 noveller o. s. v.) Samtidigt redigerar han ett politiskt dagblad: "Hón" (Fäderneslandet), ett humoristiskt veckoblad: "Ütökös" (Kometen), och ett veckoblad för menige man: "Igazmondó" (Sanntalaren). Från 1861 har J. suttit i riksdagen, der han till 1875 hörde till "fusionen" och sedermera till Deákparliet. Sin största ryktbarhet har han vunnit genom sina romaner, af hvilka de tidigare visa på Viktor Hugos, de senare på Jules Vernes inflytande. De utmärka sig genom liflig fantasi, spännande innehåll och ofta äfven genom en sund humor, men lida af stark osannolikhet, effektsökeri och brådska under arbetet. I svensk öfversättning finnas:
Källa: Project Runeberg ·
