Sida 129
Hårleman, Karl
upprättad, så att man kan "beteckna ett minerals relativa hårdhet med en siffra. Denna skala går från 1 till 10 och har följande utseende: 1 talk, 2 gips eller stensalt, 3 kalkspat. 4 fluss-spat, 5 apatitspat, 6 fältspat, 7 qvarts, 8 topas, 9 korund, 10 diamant. L. A. F.
Hårdhudingar. Se Fastkäkar.
Hårdlödning. Se Lödning.
Hårdmalm, metallurg., kallas den kopparmalm, hvars bergart utgöres af qvarts eller qvartsiga mineral, i motsats mot blötmalm, hvars bergart utgöres af svafvelkis eller magnetkis. C. A. D.
Hårdsatt, metallurg., kallas gången i en masugn, när temperaturen i denna af en eller annan orsak blifvit nedsatt under den normala höjden. En hårdsatt masugnsgång gifver sig till känna genom brun hyttrök, mörk, stundom pösig slagg och, efter afsvalningen, hvitt, blåsigt tackjern. Hårdsatt hyttgång förorsakar minskning i den utbragta tackjernsprocenten (derigenom att en del af jernet ingår i slaggen) och kan hafva till följd masugnens försättning, eller det smälta godsets stelnande, om ej åtgärder deremot i tid vidtagas. Orsaker till hårdsatt gång kunna vara: för mycket malm i förhållande till kolen, illa rostad malm, sura kol o. s. v. Botemedlen deremot äro: minskning af malmsättningen, användande af torrare kol och höjning af blästerns temperatur. - I motsats mot hårdsatt kallas masugnsgången lagom satt, vid god gång, och nödsatt, då temperaturen blifvit för hög. C. A. D.
Hårdt lif, med., allmänhetens vanliga uttryck för det förhållandet att exkrementen äro mycket hårda och endast med svårighet kunna afbördas. Se Förstoppning. O. T. S.
Hårdt vatten, kem., benämning på kalkhaltigt vatten. Det är mindre användbart till matlagning och tvätt. Käll- och brunnsvatten är ofta hårdt. men sjö- och flodvatten mjukt. Se Vatten. P. T. C.
Hårek. Se Erik, danska konungar. 1.
Hårek af Thjotta, mäktig norsk höfding i slutet af 10:de och början af 11:te årh., Eyvind Skáldaspillirs son, bodde på ön Thjotta (nu Tjötö) i Hålogaland. Han hindrade först Olof Tryggvessons tillämnade försök att införa kristendomen i Hålogaland; men sedan han genom svek och list råkat i konungens våld, blef han honom behjelplig att göra det. H. hade stora gästhus och dref derjämte en inbringande handel med finnarna. Då Olof den helige 1020 kom till Hålogaland, mottog H. honom med ett ståtligt gästabud och blef hans "lendermand". Genom sin hustru, Ragnhild, Arne Arnmodssons dotter, stod han i slägtskap med arnmödlingarnas mäktiga ätt. Inom kort uppstod brytning mellan honom och konungen, då denne fråntog honom en del af hans förläningar. I konungens hird trodde man allmänt, att han var en af de höfdingar, som togo mutor af den danske konungen Knut den store. Efter slaget i Helgeå (1027) lemnade han konung Olofs flotta och drog hem; men då Knut året derefter kom till Nidaros, infann han sig der och hyllade honom. Olof blef då tvungen att fly ur Norge och drog till Gårdarike. Då han (1030) kom tillbaka, samlade H. och Tore Hund af Bjarkö en här, till hvilken trönderna och andra bönder under Kalf Arnessön slöto sig, och med denna förenade makt slogo de konungens här vid Stiklestad. Då Magnus den gode blifvit konung (1035), kom H. en gång till Nidaros för att bringa honom sin hyllning. Men då han skulle gå i land, blef han dräpt af en hirdman, Åsmund Grankelssön, hvilkens fader han innebränt. O. A. Ö.
Hårfot-slägtet, Notonecta L., zool., ett slägte bland de i vatten lefvande skinnbaggarna (kl. Hemiptera, fam. Hydrocorina). Dithörande arter äro tämligen stora, med något cylindrisk, nästan glatt kropp, tydlig, tresidig skutell och hårbeklädd köl å abdomen. Kroppsfärgen är öfvervägande gul, med en brunaktig eller svart teckning här och der. Bakfötterna äro långa, genom en frans af styfva hår (deraf namnet) danade till simorgan. Dessa skinnbaggar simma alltid med buksidan vänd uppåt och kallas derför äfven "ryggsimmare". I Skandinavien finnas tre arter, bland hvilka N. glauca L. är allmännast. Den har ögonen bruna, skutell och hufvud svarta, mellankropp och täckvingar gula, de sistnämnda med bruna prickar i sidokanten, och benen grågula. Hårfoten måste ofta begifva sig upp till vattenytan för att hemta luft. Han flyger om nätterna från en vattensamling till en annan samt lefver af rof och är derför ett skadedjur i aqvarier. Han ger rätt smärtsamma sting. O. T. S.
Hårhygrométer. Se Hygrometer.
Hårhygroskop. Se Hygroskop.
Hårkors, fys. För att i synfältet till en tub eller ett mikroskop erhålla fasta punkter eller fasta linier, till hvilka vid noggrannare mätningar bilden eller olika delar af densamma kunna refereras, anbringas hårkors. Detta består af trådar af spindelväf eller ytterst fina metalltrådar, spända vinkelrätt mot instrumentets axel i det plan, der objektivbilden uppkommer. Till följd deraf kunna icke alla slags tuber förses med hårkors, utan endast sådana, hos hvilka objektivet gifver en verklig, mellan detsamma och okularet liggande bild, såsom fallet är med den astronomiska tuben och terrester-kikaren; i den galileiska kikaren kan deremot hårkors ej användas. Håren äro vanligen fästa i en ring. Deras inbördes läge kan vara olika, bildande ett kors med räta eller sneda vinklar; stundom nyttjas äfven ett system af parallella hår. L. A. F.
Hårleman, Karl, friherre, arkitekt, föddes i Stockholm d. 27 Aug. 1700, af en från Holland inflyttad slägt, som adlats med hans fader, Johan H., hofintendent och framstående trädgårdskonstnär. H. erhöll en ganska mångsidig bildning, som från början äfven riktades åt konsten; särskildt i arkitekturens första grunder handleddes han af Gör. Jos. Adelcrantz. 1721 begaf han sig till Paris, der han i arkitekturakademien erhöll en belöning. Fyra år derefter reste han till Italien, der han länge uppehöll sig i Rom och i kardinal Albani fann en gynnare. Då H. 1727 begifvit sig till Venezia,
Källa: Project Runeberg ·
