Sida 62
Husröta
afstympade, pannbenen utan upphöjda sidokanter och kindbågarna tämligen breda. Färgen är ofvan gråbrunaktig, under smutsigt hvit, vanligen utan skarp färggrans; kroppslängden hinner till 86 och svansen till 70 mm. - Husmusen förekommer allmänt i menniskoboningar, stundom äfven på åkerfält. Hon är utbredd öfver hela jorden och var känd redan under forntiden. C. R. S.
Hus- och följemän, i forna tider den svenske konungens lifvakt och tillika hans enda rytteri intill "verldsliga frälsets" inrättande, omkr. 1280. Se Frälse, sp. 451. Kbg.
Huspredikant, en i enskild adlig familj anställd prest. Seden att hålla husprest härleder sig från medeltiden. I 1686 års kyrkolag beviljas denna rättighet i främsta rummet åt rikets råd, dernäst åt dem af ridderskåpet och adeln, "som det åstunda", dock, hvad de sistnämnda beträffar, med vilkor att de hos vederbörande biskop och konsistorium "angifva de skäl, som dem dertill föranleda". Huspredikanten skulle emellertid endast få göra tjenst, då sjukdom eller andra "laglige orsaker" lade hinder för kyrkobesök; och finge den, som sådan prest brukade, derför icke "minska eller afkorta något i den rättighet, som kyrkoherden och kapellanerne tillkommer, eller förskjuta den antagne presten, så länge han väl och skickligen sig förhåller". Derjämte var stadgadt, att biskop och konsistorium skulle låta sådan prestman "efter förtjenst och skicklighet" åtnjuta befordran inom stiftet. Kallelsen skulle enligt ett senare k. bref vara åtföljd af skriftligt kontrakt om tjenst, lön och underhåll, undertecknadt af såväl den kallande som den kallade. Befogenheten att kalla huspredikant inskränktes längre fram genom upprepade förordningar "till sådana besutna medlemmar af ridderskapet och adeln, hvilka antingen för ålder eller sjuklighet eller ock i anseende dertill att deras gårdar äro från kyrkorna vida aflägsna icke kunna den allmänna gudstjensten bevista", och den torde numera endast i sällsynta undantagsfall göras gällande. P. F.
Husqvarna, fabriksort i Hakarps socken, Jönköpings län, omkr. 6 km. från Jönköping, i en ovanligt naturskön nejd vid Husqvarnaån, som der bildar flere fall, af hvilka det största, det s. k. Slipstensfallet, har öfver 20 m. höjd. "H. vapenfabriks aktiebolag" (stadfäst 1867) eger landtegendomen H. med Rosenholm samt vapen- och symaskinsfabrik, gjuteri, snickareverkstad och qvarn, allt taxeradt till 313,000 kr. (1880). H. har egen kyrka, skola och fattigvård samt gasverk och poststation; de regelbundet uppförda arbetarebostäderna gifva platsen, som bebos af omkr. 1,000 personer, ett köpingslikt utseende. Gevärsfaktoriet vid H. anlades 1680 af hofrådet Qveckfeldt och drefs för kronans räkning till 1757, då det öfverläts till öfverdirektören Fr. Ehrenpreus. 1820 såldes det till öfverste G. Sture, hvilken bildade det bolag, som nu är egare af H. Tillverkningen utgjordes förr hufvudsakligen af gevär för svenska och norska arméns behof (1870 tillverkades 10,290 bakladdningsgevär, till ett värde af 370,000 kr.),
men består nu väsentligen af symaskiner (af Singers system), jagtgevär, mindre gjutgods m. m. 1880 tillverkades 1,875 jagt- och målskjutningsgevär, 4,451 symaskiner och 890,640 kg. gjutgods. Värdet af den årliga tillverkningen utgör omkr. 1,100,000 kr., och arbetsstyrkan uppgår f. n. (1883) till omkr. 400 pers. För arbetarna har bolaget uppfört bostäder, försedda med trädgårdstäppor, anlagt trädskola och i öfrigt sörjt för deras bästa. Förvaltnings- och arbetspersonalen eger del i en handelsförening äfvensom i sjukhjelps- och begrafningskassor, till hvilka årligt understöd lemnas af bolaget. - Vid H. fanns förr äfven en kronans krutqvarn, som stod under öfverinseende af fältartilleriets i Jönköping chef. 1792 sprang hon jämte 808 ctr krut i luften, hvarefter hon ej återupptogs; privilegierna öfverflyttades 1796 till Klosters bruk i Kopparbergs län.
Husransakan, jur. Hemmets okränkbarhet är en medborgerlig rätt. Icke dess mindre är en hvar pligtig att under vissa förutsättningar medgifva tillträde till det hus, som han bebor eller öfver hvilket han förfogar, och tillåta undersökning af detsamma, s. k. husransakan. Ändamålet med en sådan åtgärd är att efterspana en för brott misstänkt person eller föremål, som kunna tjena till upplysning angående en förbrytelse. Den utländska lagstiftningen gifver i allmänhet noggranna regler om rätten att företaga husransakan och om sättet att dervid gå tillväga, afsedda att så mycket som möjligt trygga den medborgerliga friheten. Den svenska rätten innehåller derom inga allmänna bestämmelser. Polismyndighet, som är berättigad att anordna häktning, är ock befogad att för angifna ändamål anställa husransakan; men den drabbas af ansvar, om den utan tillräckligt skäl bryter hemfrid eller vid undersökning förfar på otillbörligt sätt, utan att likväl gränserna för dess befogenhet äro i lag angifna. Angående husransakan efter stulet gods finnes i Förordningen om strafflagens införande, § 16 mom. 7, ett särskildt, från den äldre lagstiftningen hemtadt stadgande, hvilket gifver den bestulne sjelf rättighet att, efter polismyndighets medgifvande, anställa husransakan hos misstänkt person. I Förordningen om tillverkning af bränvin af d. 2 Juni 1882 samt i Tullstadgan af d. 2 Nov. 1877 gifvas ock särskilda föreskrifter angående rätt att för öfvervakande af dessa författningars efterlefnad företaga husransakan. I. Afz.
Husråttan. Se Råttslägtet.
Husröta, den försämring, som fastighet undergått under den tid den varit till nyttjande upplåten. Brukare af annans jord är, då icke annat aftal är träffadt, skyldig att underhålla åbyggnad och häfda jorden, så att egendomenr när han lemnar den ifrån sig, befinner sig i samma skick som när han mottog den. Har den försämrats i ett eller annat hänseende, skall brukaren derför gifva ersättning. För att bestämma ersättningens belopp hålles vid tillträdandet och afträdandet "syn" (se Husesyn). Har sådan icke vid tillträdet hållits, kan icke någon husröteersättning fordras, emedan det i sådant fall icke kan med säkerhet afgöras i
Källa: Project Runeberg ·
