Sida 85
Hvitvingade tärnan
rundade och tandade bladen, hvilka å undre ytan äro rent hvit-ludna, hvarigenom de i synnerhet under blåsväder göra en vacker brytning mot annat löfverk. Hvitpoppeln växer fort och tål att planteras nära gödselsamlingar, der de flesta andra träd icke trifvas, hvarför han kan med fördel användas till döljande af komposthögar o. d. Den planteras ofta i grupper med andra träd. O. T. S.
Hvitramannaland l. De hvite männens land, äfven kalladt Irland it mikla l. Stora Irland, benämndes af nordmännen ett i fjärran vestern beläget land, dit isländingen Are Mårsson omkr. 980 blifvit stormdrifven. Det berättas, att äfven andra resande besökt detta land och der träffat Are, som stod i högt anseende hos infödingarna, men ej fick lemna dem. Troligen betecknas med Hvitramannaland den sydöstra delen af nuvarande Nord-Amerikas förenta stater.
Hvitrockan l. Blagarnsrockan, Raja lintea Fr., zool., tillhör den afdelning af rockeslägtet (se d. o.), som har nosen utdragen till en spetsig vinkel. Från närstående arter skiljer hon sig derigenom att stjertryggen midtåt har en rad stora taggar samt att färgen undertill är rent hvit, utan svarta punkter och streck; ofvan är hon lergrå. Längden är omkr. 1 m., bredden omkr. 72 cm. Blagarnsrockan, som fått detta namn af sin gråaktiga färg, förekommer icke vid Sveriges kuster, men tages på 140-210 m. djup af bohuslänska bankfiskarena vid sydvestkusten af Norge, på bankarna vid Jäderen m. fl. ställen. Vid norska kusten är hon funnen upp till Stavanger, ehuru tämligen sällsynt. Vid Englands kuster lärer hon, enl. Günther, ej förekomma och är ej, såsom Sv. Nilsson uppgifver, samma art som engelska forskarnas "White skate". R. L.
Hvitrot, bot. Se Qvickrot.
Hvitsand, socken i Värmlands län, Fryksdals härad. Arealen 25,775 har. 2,509 innev. (1881). Annex till Fryksände, Karlstads stift, Fryksdals kontrakt.
Hvitserk, en af Ragnar Lodbroks söner med Åslög. Om honom berättas, att då han en gång härjade i österväg, kom en så stor öfvermakt mot honom, att han icke kunde göra motstånd, utan blef tagen till fånga. Han valde sig då det dödssättet att han skulle brännas på ett af menniskohufvud upprest bål. Th- W.
Hvitsidingen, Delphinus acutus. zool., hör till hvalarnas ordning, tandhvalarnas underordning, delfinernas familj och delfinslägtet inom däggdjurens klass. Prenasalfältet är baktill jämnt, skallens nos vid basen lika med halfva sin längd, tänderna små, 30 till 36 i hvarje rad, de tre till fyra första halskotorna sammanvuxna, kroppslängden ända till 2,67 m. samt färgen på nosen och ofvan svart, under hvit, med skarp gräns. Arten är blott en gång påträffad i Sverige (i Bohus län), men förekommer tämligen allmänt vid Norges kust; dess egentliga hemvist är Atlantiska hafvets norra delar. C. R. S.
Hvitsippa. bot. Se Anemone.
Hvitsot, benämning på Bleksot (se d. o.) och Hvit fluss (se d. o.).
Hvitsöndagen. Se Hvita veckan.
Hvittaryd, socken i Kronobergs län, Sunnerbo härad. Arealen 6,030 har. 765 innev. (1881). H. bildar med Berga och Dörarp ett konsistorielt pastorat af 2:dra kl., Vexiö stift. Sunnerbo kontrakt.
Hvitten, mynt. Se Vitten.
Hvit-ticka l. Får-ticka. Se Polyporus.
Hvittinge, socken i Vestmanlands län, Torstuna härad. Arealen 14,426 har. 1,825 innev. (1881). H. utgör ett konsistorielt pastorat af 3:dje kl, Upsala stift, Södra Fjerdhundra kontrakt.
Hvittis (af F. Huittinen), finsk socken af Loimijoki härad af Öfre Satakunta nedredels domsaga, Åbo och Björneborgs län, Finland. Areal 536 (med kapellen 851) qvkm. 7,466 (med kapellen 12,101) innev. (1880). H. bildar med kapellen Vampula och Kauvatsa ett imperielt pastorat af 2:dra kl., Åbo ärkestift, Björneborgs öfre prosteri. O. L.
Hvittisbofjärd (F. Ahlainen), öfvervägande finsk socken vid Bottniska viken, af Ulfsby härad och Nedre Satakunta domsaga, Åbo och Björneborgs län, Finland. Areal 282 qvkm. 3,618 innev. (1880). I kyrkligt afseendoe är H. kapell under Norrmarks pastorat af Åbo ärkestift, Björneborgs nedre prosteri. O. L.
Hvitt precipitat, kem., en hvit, pulverformig fällning, amidoqvicksilfverklorid, Hg Cl NH2, som bildas vid tillsats af ammoniak till en lösning af sublimat (qvicksilfverklorid). P. T. C.
Hvit-truten, Larus glaucus, zool., hör till underfamiljen måsfoglar och familjen måsartade foglar bland de långvingade simfoglarna. Han är hvit med ljust askblå mantel. Vingarna räcka, hoplagda, knappt utom stjertspetsen och hafva de yttre handpennorna helt hvita; näbben är gul med hvit spets och röd fläck på underkäksvinkeln. Benen äro hvitaktigt köttfärgade, med 71 mm. lång tärs; kroppslängden stiger ända till 74 cm. - Denna fogel är hemma i Norra Ishafvet, der han i stor mängd kläcker på fogelbergen; i Sverige träffas han vintertiden sparsamt både vid östra och vestra kusten. Han lägger tre grågrönaktiga, af gråaktigt och svartbrunt fläckiga ägg. C. R. S.
Hvitved, Splint (Lat. alburnum), bot. tekn., kallas den yttre, ljusare färgade, mera vattenhaltiga och mindre hartsrika samt derför lösare delen af veden i en dikotyledon-stam, till skilnåd från den fasta, hårdare kärnveden, O. T. S.
Hvitvingade truten, Larus leucopterus, zool., hör till underfamiljen måsfoglar och familjen måsartade foglar inom de långvingade simfoglarnas ordning. Han är hvit, med ljust askblå mantel. Vingarna räcka, hoplagda, ett betydligt stycke utom stjertspetsen och hafva de yttre handpennorna helt hvita; näbben är gul, med ljus spets och röd fläck på underkäkens vinkel. Benen äro hvitaktigt köttfärgade, med 59 mm. lång tärs; kroppslängden stiger ända till 57 cm. - Denna fogel tillhör långt nordliga trakter, men har äfven tillfälligtvis om vintern anträffats i Sverige. Hans tre ägg äro grågrönaktiga och fläckiga af svartbrunt. C. R. S.
Hvitvingade tärnan. Se Tärnslägtet.
Källa: Project Runeberg ·
