Nordisk familjebok. 1800-talsutgåvan. 7. Hufvudskål - Kaffraria

(1881). Annex till Segerstad, Skara sift, Vinköls kontrakt.

Håknäs, sågverk i Nordmalings socken, Vesterbottens län, vid Öre elf. Till sågverket höra qvarn samt Kylörns lastageplats och skeppsvarf. Taxeringsvärde omkr. 206,000 kr. Tillhör Håknäs sågverks aktiebolag, som äfven eger många gårdar i Nordmalings socken och i angränsande socknar.

Håkon, norska jarlar och prinsar:

1. H. Grjotgardssön, tillhörde den mäktiga Håleyge-ätten, hvilken synes hafva herskat både på Hålogaland och på Nordmöres kuster. Då Harald Hårfagre på sitt eröfringståg kom till de tröndiska bygderna, slöt H. sig till honom med en ansenlig härsmakt, och efter Tröndelagens eröfring mottog han denna landsdel som län. Han bodde på gården Lade (nära Trondhjem); han och hans efterkommande kallades derför Ladejarlar. Hans dotter Åsa äktade Harald Hårfagre, och sjelf ansågs han, sedan han äfven fått Firdafylke och Sogn till län, för den mäktigaste man i Norge näst konungen. Då han ville fördrifva Atle jarl, som förut herskat i Sogn, kom det till ett slag mellan dem i Stavangfjorden. H. stupade, och Atle dog kort derefter af sina sår. O. A. Ö.

2. H. Ladejarl, den föregåendes sonson och son af Sigurd jarl, korades efter sin faders död till tröndernas höfding, men måste undan Gunnhildssönerna (kon. Erik Blodyx' söner med Gunnhild) draga ur landet. Han begaf sig till danska konungen Harald Blåtand och förmådde genom list denne att locka en af Gunnhildssönerna, Harald Gråfäll, ned till Danmark, hvarest den danske tronpretendenten Guldharald, i hopp att vinna hans rike, dödade honom i ett slag vid Limfjorden. Men kort derefter bragte H. Guldharald om lifvet. Sedermera drogo Harald Blåtand och han upp till Norge, hvarest H. insattes till jarl öfver det nordanfjällska och det vestanfjällska Norge. Viken skulle dels styras af lydkonungar, dels läggas omedelbart under det danska riket (omkr. 965). H. skulle gifva konung Harald skatt och tjena honom i krig. När den tyske kejsaren Otto II hemsökte Danmark, 974-75, förstod H. att befria sig från detta beroende. Då Harald Blåtands son Sven Tveskägg kom till makten, lyckades han egga jomsvikingarna och deras anförare Sigvald jarl att öfverfalla Norge. H. mötte dem med sina söner Erik och Sven i Hjörungavåg i Söndmöre och slog dem så fullständigt (986), att endast halfva antalet af deras skepp kom undan. Sedermera gjorde den danske konungen icke vidare H. väldet i Norge stridigt. Men denne blef öfvermodig samt gaf sin grymhet och sin vällust fria tyglar. Då han ville bortföra bonden Orm Lyrgjas hustru, den sköna Gudrun Lundesol, reste sig allmogen i Guldalen och öfriga tröndiska bygder. Till konung valde de Olof Tryggvesson, hvilken H. kort förut lockat till Norge från Irland, i afsigt att dräpa honom. H. flydde och dolde sig jämte trälen Karl hos sin älskarinna Tora på Rimul; men om natten svek trälen sin herre och dräp honom, medan han sof (995). O. A. Ö.

3. H. Erikssön, vanligen kallad Håkon jarl, den föregåendes sonson, var son till Sven Tveskäggs dotter Gyda och Erik Håkonssön jarl,hvilken herskade i Norge 1000-15. Då fadern drog till England för att bistå Knut den store vid landets eröfring (1015), satte han sonen i sitt ställe och gaf honom jarlnamn. Kort derefter anlände emellertid Olof Haraldsson (den helige) till Norge samt öfverrumplade och tillfångatog H., just som denne kom seglande genom Saudungssund i Söndfjord. Motlöfte att han skulle lemna landet och aldrig bära vapen mot Olof fick H. draga till sin morbroder konung Knut. Då denne efter Olofs flykt till Gårdarike kom till Norge för att hyllas som dess konung, återinsatte han H. i jarlvärdigheten. Någon tid derefter drog H. öfver till England för att hemta sin brud, Knuts systerdotter Gunnhild. På återvägen om hösten förgicks det skepp, hvarpå han färdades, och man sporde aldrig något vidare om honom. Med honom utdog Ladejarlarnas ryktbara ätt på svärdssidan. O. A. Ö.

4. H. Ivarssön jarl, den föregåendes kusins son, var under Harald Hårdrådes regeringstid (1046-66) den mäktigaste man i Oplandene samt öfverträffade alla andra i styrka och skönhet. Då Harald hade dräpt den tröndiske höfdingen Einar Tambaskälfver, måste han, för att blidka H., som var Einars hämdkräfvare, lofva att gifva honom Magnus den godes dotter Ragnhild till äkta. Då svårigheter uppstodo vid uppfyllandet af detta löfte, begaf H. sig till konung Sven Estridsson i Danmark, hvilken låg i strid med konung Harald, men försonade sig sedermera med Harald och svor honom trohet, sedan han fått jarlnamn och Ragnhild till äkta. Under ett härnadståg mot Danmark, på hvilket H. var konungen följaktig, räddade han, efter slaget vid Nissaån, konung Svens lif och hjelpte honom att undkomma. När Harald fick höra detta, sökte han tillfälle att öfverfalla och straffa jarlen. Denne måste då fly till Sverige, hvarest han af konung Stenkil blef satt att styra Värmland. H. stannade derefter i Sverige och åtnjöt der stort anseende. O. A. Ö.

5. H. Galen, en mäktig höfding i Norge i början af 13:de årh., var son till konung Sigurd Munds (d. 1155) dotter Cecilia och lagmannen Folkvid i Värmland. Då hans morbroder, konung Sverre, kom till makten, begaf sig H. jämte sin moder till dennes hof. Cecilia blef der gift med höfdingen Bård Guthormsen på Rein. När H:s kusin Sigurd Lavards son, den fyraårige Guthorm, 1204 utropades till konung, bestämdes det, att H. under namn af jarl skulle styra riket under hans minderårighet; och då Guthorm s. å. dog, blef det på Öreting fråga om att välja H. till konung. Hans halfbroder Inge Bårdssön blef emellertid i stället vald, men H. skulle behålla jarlvärdigheten, anföra hären och uppbära hälften af konungens inkomster. H. förde kriget mot sverreska ättens motståndare, baglerna, med stor kraft och tillfogade dem 1206 ett nederlag utanför Bergen. Af afund till sin broder skall H. hafva anstiftat uppror mot honom, ja till och med lönligen