Sida 115
Hyrtl, Joseph
fardag, om han sjelf blifvit husvill; och han kan tillsäga gästen att genast afflytta, om denne ej i rätt tid betalt hyran "eller för ett lastbart och lösaktigt lefverne, så att huset deraf beryktadt varder". Hyresgästen åter eger att få aftalet häfdt till nästa fardag, om han för domaren kan visa laga förfall, t. ex. om gästen drabbats af sådan olycka, att han ej kan bruka den hyrda lägenheten, eller om denna blifvit obrukbar el. dyl. Har en huslägenhet uthyrts till tvänne, så gäller den äldre öfverlåtelsen, så vida icke aftalet intecknas, ty då erhåller den företrädesrätt, som först söker inteckning. Det stånde ock hyresgäst fritt att sätta en annan så god hyresman i sitt ställe. - Om icke annorlunda aftalats, svarar hus- eller tomtegaren för nödigt underhåll och för fastighetens utskylder till stat och kommun (jfr Legoaftal).
Svensk sjömans förhyrande skall ske med iakttagande af vissa stadgade former, som måste tillämpas vid utrikes sjöfart och kunna användas äfven med afseende å inrikes sjötjenst, om någondera kontrahenten så önskar. Hyresaftalet skall uppgöras (sjömannen påmönstras) inför sjömanshus, magistrat eller konsulat och införas i den s. k. sjömansrullan. Aftalet kan gälla resa, seglationstid, ett års tid eller intill dess fartyget före denna tids utgång till svensk hamn ankommer. I allmänhet är sjömannen förbunden att icke lemna fartyget, förrän det kommit i den svenska hamn, der lossningen slutar. Der eger sjömannen att inom 14 dagar blifva afmönstrad, utan att han uppsagt tjensten. Liksom befälhafvaren eger att afskeda besättningen på grund af svårigheter eller olyckor, som drabbat fartyget, mot skyldighet att hemförskaffa sjöfolket till den svenska hamn, der det förhyrts, och för öfrigt är berättigad att uppsäga och från tjensten skilja sjöman, som visat sig oskicklig och försumlig, så har äfven sjömannen rätt att uppsäga tjensten under vissa förhållanden, såsom om fartyget säljes till utländsk man, om befälhafvaren misshandlar honom och detta styrkes inför svensk domstol eller svensk konsul, när han kan få anställning som kapten eller styrman eller träder i gifte och sätter annan duglig karl i sitt ställe samt slutligen då han efter sista påmönstringen varit till sjös två år eller på resa bortom Kap Hoorn eller Goda Hoppsudden tre år, såvida annan öfverenskommelse ej blifvit vid förhyrningen träffad (Sjöl. § 70). Hyran beräknas vanligen för månad, men bestämmes stundom äfven för resa; den utbetalas före afmönstringen, och sjömannen har rätt dels att, då han träder i tjenstgöring, erhålla i förskott en månads hyra eller, om han är förhyrd för resa, fjerdedelen af hyran, dels ock å ort, der lasten till större eller mindre del eller helt och hållet lossas, njuta lika belopp, så vida det är förtjent. - Sjömannen har för hyran framför andra förmånsrätt i fartyget och bruttofrakten af den resa, hvarunder fordringarna uppstått. K. H. B.
Hyresgäst, jur., den, som af annan förhyr huslägenhet; namnes äfven gäst och hyresman. Se Hyresaftal.
Hyresvärd, jur., den, som åt annan uthyr huslägenhet; kallas äfven husvärd l. endast värd. Se Hyresaftal.
Hyringa, socken i Skaraborgs län. Viste härad. Arealen 2,171 har. 812 innev. (1881). Annex till Tengene, Skara stift, Väne kontrakt.
Hyrkanien (Fornbaktr. Vehrkana, "Varglandet"), fordom ett landskap i Asien, omfattade sydöstra kusten af Kaspiska hafvet, som derför kallades Hyrkaniska hafvet. Landet beskrefs såsom skogbetäckt och rikt på villebråd samt blott vid kusten fruktbart. Det beboddes af de barbariske tapurerna, marderna, gelerna och kadusierna. Tapl, Zodrakarta och Hyrkania omtalas såsom städer. Omkr. 800 f. Kr. eröfrades H. af assyrerna, hvarefter det hörde till persiska riket och utgjorde en del af provinsen Medien.
Hyrkaniska språket, äfven kalladt Dargo- l. Akusjaspråket, ett till lesghiska afdelningen hörande kaukasiskt språk, som talas af det i vestra Dagestan vid Kara-Koisus öfre lopp bosatta akusja-folket. H. A.
Hyrkanos (Lat. Hyrcanus) judiska konungar. Se Makkabéer.
Hyrrocken, Nord. mytol., en jätteqvinna, som tillkallades vid Balders bålfärd. När Balders lik var lagdt på hans skepp Ringhorne, sökte åsarna förgäfves med sina förenade krafter att skjuta det i sjön; men H. sköt ut skeppet i ett enda tag, så att jorden skalf och elden stod ifrån de underlagda rullarna. Hon kom ridande på en varg och hade huggormar till tyglar. Det behöfdes fyra berserkar för att taga vård om vargen, när hon stigit af honom, och endast genom att lägga honom ned på jorden kunde de fasthålla honom. Th. W.
Hyrtl, Joseph, österrikisk anatom, f. 1811 i Eisenstadt (Ungern), studerade i Wien samt blef 1833 prosektor vid universitetet derstädes och 1837 professor i anatomi i Prag. Derifrån kallades han 1845 till professor i anatomi i Wien, från hvilket ämbete han 1874 erhöll afsked såsom emeritus. Såsom anatom har H. vunnit mycket stort anseende. Hans skrifter utmärka sig genom en briljant stil, med frisk humor och på samma gång en nykter och lugn framställning af det faktiska. Några högre vyer finner man i allmänhet icke i dem. H. är en mästare i den anatomiska preparationen; specielt är han berömd för sina injektionspreparat, men utöfver den beskrifvande anatomien går han egentligen icke. Museet för jämförande anatomi i Wien är hans verk. Af hans många skrifter må nämnas: Vergleichende anatomische untersuchungen über das gehörorgan des menschen und der säugethiere (1845); Lepidosiren paradoxa (s. å.); Lehrbuch der anatomie des menschen (1847; många uppl.); Handbuch der topographischen anatomie (2 band, 1847; många uppl.); Das uropoetische system der knochenfische (1852); Cryptobranchus japonicus (1865); Das vergleichend-anatomische museum an der Wiener medicinischen fakultät (s. å.). En utmärkt samling skelett af reptilier, batrachier och fiskar förärade H. i slutet af 1870-talet till Karolinska institutet i Stockholm. R. T-dt.
Källa: Project Runeberg ·
