Sida 363
Institut
domstolarna (se Domstol) funnos i Sverige till 1849 fyra instanser, nämligen första instans: häradsrätt, på landet, och kämnersrätt, i städerna; andra instans: lagmansrätt, på landet, och rådstufvurätt, i städerna; tredje: hofrätt, och fjerde: Högsta domstolen, men deras antal inskränktes n. å. till tre genom kämners- och lagmansrätternas upphäfvande. I vissa fall utgör hofrätt icke andra, utan första instans, nämligen såsom forum privilegiatum (sed. o.) och då vissa ämbets- och tjenstemän åtalas för ämbetsfel; gäller åtalet ett helt ämbetsverk, dömer Högsta domstolen i första instans. Med afseende på special-domstolarna märkes, att för militära mål finnas tre instanser: krigsrätt, krigshofrätt och Högsta domstolen; för mål, som äro hänförliga till kyrklig domsrätt, t. ex. prester och skoleståndspersoners ämbetsfel, finnas i vissa fall tre instanser: konsistorium, hofrätt och Högsta domstolen, men i andra endast två: konsistorium och Högsta domstolen; för vissa mål rörande uppbördsverket, bevillningsförordningens tillämpning och verkställighet m. m. två instanser: Kammarrätten och Högsta domstolen; för behandling af egodelningsmål två: egodelningsrätt och Högsta domstolen; för behandling af alla vid afvittringen i Norrland uppkommande råtvister eller egoskilnadsmål två: egoskilnadsrätt och Högsta domstolen; för vissa beslagsmål tre: gränsetullrätt, hofrätt och Högsta domstolen. - De allmänna domstolarna döma i tre instanser äfven i Norge och Danmark, utom i mål, som af dömas af hufvudstädernas domstolar, från hvilka de omedelbart gå till högsta domstolen.
Instantie-trampare, en hos Bellman förekommande skämtsam benämning för flitiga uppvaktare i de olika domstolsinstanserna.
In statu quo, Lat., på samma punkt, i samma ställning. Jfr Status quo.
In-Sten och Ut-Sten, två af den norske sjökonungen Halfs kämpar (se Half). Jarlen Alf den gamle hade två söner, som bägge hette Sten. Den äldre brodern, som var ombord på Halfs skepp, ville slå upp tält öfver skeppet, emedan det regnade häftigt; men konungen skämtade då öfver hans begär att vilja sitta inne under tak, och kämpen kallades derefter In-Sten. Följande dagen rodde de i hårdt väder framom ett långt utskjutande näs, och der stod en person, som bad att få följa med. Det var den yngre, blott tolfårige Sten, som då fick vedernamnet Ut-Sten. Th. W.
Insterburg, stad i preussiska regeringsområdet Gumbinnen (Ostpreussen), vid Pregel. 18,745 innev. (1880). Staden är en vigtig jernvägsknut och har ett stort jerngjuteri, en maskinverkstad, stora skofabriker m. m. samt drifver liflig handel med landtmannaprodukter. I. var från början ett Tyska orden tillhörigt slott, omkring hvilket en köping uppstod, som 1583 erhöll stadsrättigheter.
Instickare, skeppsb. Se Hukplankor.
Instigera (Lat. instigare), uppegga, upphetsa. -- Instigation, uppeggelse, upphetsning.
Instillera (Lat. instillare, af stilla, droppe), indrypa (läkemedel i sår, ögon, öron o. s. v.).
Instinkt (Lat. instinctus, drift, ingifvelse) betecknar den hos djur iakttagna förmågan att, utan någon visshet eller klar föreställning om ett afsedt ändamål, på grund af en dunkel drift företaga handlingar, som omedvetet leda till detta ändamål. I våra dagar har instinktens område blifvit, i synnerhet genom Darwin, mer begränsadt. I fråga om den på våren kläckta spindeln, som aldrig sett sina föräldrar spinna något nät, men ändock sjelf spinner sitt nät fullkomligt lika med dem, som spunnits af otaliga generationer före honom, antager man numera, att denna förmåga icke beror på instinkt, utan på en från en otalig mängd generationer ärfd erfarenhet, hvarigenom han i sin ordning vunnit förmågan att spinna nät i öfverensstämmelse med, så att säga, ett ärfdt, inom honom hvilande mönster. Att djur kunna behöfva lång tids erfarenhet, innan de lära att taga sig i akt för sina fiender, visar förhållandet å de isolerade Falklands- och Galapagos-öarna, der många foglar icke hysa fruktan för menniskorna, ehuru de på senare årtionden varit mycket ofredade af sjöfarande och äfven af stadigvarande kolonister. Någon inneboende "instinkt" varnar dem således icke. Darwin anför särskildt från Falklandsöarna flere gåsarter, hvilka der lärt sig att taga sig tillvara för en å dessa öar lefvande räf-art, men icke bry sig om menniskors närvaro, hvaremot samma fogelarter å Eldslandet äro ytterligt skygga för menniskor, emedan de derstädes oupphörligt, sedan lång tid tillbaka, varit förföljda af infödingarna. Hos dem har således i tidernas längd utbildats en erfarenhet om menniskans fientlighet. I Europa äro alla foglar, äfven ungarna för året, hvilka väl icke sjelfva i många fall kunna hinna förvärfva någon erfarenhet om menniskans elakhet, i mer eller mindre grad rädda för menniskan. Detta anses naturligen bero på en i arf från föräldrar och föregående generationer gången erfarenhet. Det kan ock tänkas, att föräldrarna möjligen på direkt sätt meddelat ungarna kännedom om de fiender, för hvilka de böra taga sig i akt. En direkt undervisning kan deremot icke hafva egt rum från föräldrarna till den först efter deras död kläckta spindeln, och icke häller gerna med brefdufvan, som på långa afstånd slår in på raka vägen till sitt hem. Att den brefdufvan särskildt tillkommande förmågan att finna kortaste vägen hem är en hos henne genom arf erhållen förmåga, som tillhör företrädesvis denna duf-ras, måste å andra sidan antagas, ehuruväl sjelfva finnandet af den alldeles obekanta och opröfvade hemvägen måste tillsvidare anses falla inom instinktens, den omedvetna, men dock ändamålsenliga handlingsdriftens område. -- Ordet instinkt nyttjas äfven för att i allmänhet beteckna ett handlande mer på grund af känsla än klar tanke, och ibland tages ordet såsom likbetydande med känsla, såsom då man talar om modersinstinkt o. s. v. O. T. S.
Institut (Lat. institutum, af instituere, inrätta), hvarje med hänsyn till visst ändamål af sed eller stadga bestämd anordning af lefnadsförhållanden; en med afseende derpå inrättad
Källa: Project Runeberg ·
