Tillbaka Read Runeberg

Nordisk familjebok. 1800-talsutgåvan. 7. Hufvudskål - Kaffraria

Originalsida 30
Originalsida 30
Originalsida 30
Originalsida 31
30–31

Sida 30

2. Humboldt, Friedrich Wilhelm Heinrich Alexander von

blef han preussisk ministerresident och 1806 ministre plénipotentiaire i Rom. 1809 öfvertog han chefskapet för preussiska kultus- och undervisningsministeriet och hann under den korta tid han beklädde detta ämbete utföra ett storverk, grundläggningen af Berlins universitet. 1810 afgick han som utomordentligt sändebud till Wien. Genom skickliga underhandlingar underlättade och befordrade han 1813 Österrikes anslutning till koalitionen mot Napoleon, deltog i fredsförhandlingarna i Châtillon (1814) och i Paris (s. å.) samt nedlade såsom den ene af Preussens fullmäktige (den andre var statskansleren furst Hardenberg) vid kongressen i Wien ett oerhördt arbete. Vid den andra Parisfreden (1815) sökte han förgäfves att vinna Elsass-Lothringen åt Tyskland. 1815-17 representerade han Preussen i territorialkommissionen i Frankfurt. Våren 1817 utnämndes han till medlem af preussiska statsrådet, men råkade i spändt förhållande till statskansleren Hardenberg och aflägsnades på hösten s. å. derifrån samt blef utomordentligt sändebud i London. 1818 deltog han i kongressen i Aachen och derefter till midten af 1819 i territorialkommissionens afslutningsarbeten. Redan i Jan. s. å. utnämnd till inrikesminister, öfvertog han först i Aug. sitt departement, med föresats att genomföra en med hänsyn till Preussens historiska utveckling af honom utarbetad ganska liberal författning. Men Hardenberg stod honom å nyo emot, och då H. gjorde ett försök att något minska statskanslerens predominerande ställning inom ministèren, fick han sjelf d. 31 Dec. s. å. sitt afsked. H. sysselsatte sig derefter uteslutande med vetenskapliga studier. Han dog på sitt slott Tegel d. 8 Apr. 1835. Hans staty ar rest framför universitetsbyggnaden i Berlin. H. är en bland grundläggarna af den jämförande språkforskningen. Bland hans arbeten på detta fält må nämnas; Berichtigungen und zusätze zu Adelungs Mithridates über die kantabrische öder baskische sprache (1817), Prüfung der untersuchungen über die urbewohner Hispaniens vermittels der baskischen sprache (1821), i hvilket han, medelst undersökning af geografiska namn, söker visa, att med baskerna beslägtade folk från norra Afrika, forntidens iberer, varit bosatta i hela Spanien, södra delen af Frankrike och på Baleariska öarna, Ueber die unter dem namen Bhagavadgita bekannte episode des Mahabharata (1826) och Ueber die Kawi-sprache auf der insel Java (ofullbordadt, 1836-40), hans förnämsta verk. Den äfven särskildt (1877) utgifna inledningen till sistnämnda arbete, Ueber die verschiedenheit des menschlichen sprachbaues und ihren einfluss auf die geistige entwickelung des menschengeschlechts, bildar epok i den nyare språkforskningens historia. H:s Gesammelte werke, utgifna 1841-42 af hans broder Alexander, innehålla uppsatser i lingvistik, estetik, politik och historia m. m. samt skaldestycken.

2. Humboldt, Friedrich Wilhelm Heinrich Alexander, friherre von H., tysk resande och naturforskare, den föregåendes broder, föddes i Berlin d. 14 Sept. 1769. Han var egentligen

bestämd för den kamerala ämbetsmannabanan, och sedan han i Frankfurt studerat teknologi, i Göttingen naturvetenskap, särskildt botanik, och i Hamburg handelsvetenskap, begaf han sig 1791 till bergsakademien i Freiberg, der han åtnjöt Werners undervisning. En frukt af en åtta månaders vistelse i Erzgebirge var det 1793 utkomna arbetet Flora subterranea fribergensis et aphorismi ex physiologia chemica plantarum. 1792 blef han assessor i bergsdepartementet och kort derefter öfverbergmästare i de frankiska furstendömena i Fichtelgebirge. Sedan han efter sin moder ärft en betydlig förmögenhet, som satte honom i tillfälle att följa sin böjelse att uteslutande egna sig åt naturvetenskaperna, tog han 1797 afsked från sin befattning och beslöt att egna sig åt naturvetenskapliga resor. Med af spanska regeringen erhållen tillåtelse att obehindradt resa i spanska Amerika (en tillåtelse, som ingen förut fått) anträdde han, förträffligt utrustad, jämte Aimé Bonpland resan från Coruna d. 5-Juni 1799, besökte Tenerifa och landsteg i Cumaná (i Venezuela) d. 16 Juli s. å. I 18 månader genomforskade han Venezuela, drog derefter från Puerto Caballo öfver Calabozos grässtepper till Apure-floden samt for uppför Orinoco och Cassiquiare till Amazonflodens tillflöde Rio Negro, hvarigenom han bekräftade Orinocos samband med Amazonfloden. I Cumaná, dit han återvändt utför Orinoco, inskeppade han sig d. 24 Nov. 1800 till Cuba samt for i Mars 1801 till Cartagena (i staten Bolivar) och uppför Magdalena till Bogotás och Quitos högslätter, der han besteg Chimborazo d. 23 Juli 1802. Derefter anställde han forskningar i Perú, vistades nära 2 år i Mejico, gjorde ett kortare besök på Cuba samt återvände öfver Filadelfia till Europa, d. 3 Aug. 1804. Med kortare afbrott var han ända till 1827 bosatt i Paris, sysselsatt med att ordna sina samlingar och manuskript. H:s resa till Amerikas tropiska land blef af största nytta för naturvetenskapen i allmänhet och för kännedomen om ofvannämnda land i synnerhet; och icke med orätt har det sagts, att genom honom, som spred ljus öfver dessa nejder, om hvilka man i Europa förut viste så godt som ingenting, Amerika upptäckts för andra gången. H. gjorde på astronomisk väg mer än 700 ortbestämningar och 459 höjdmätningar, upptäckte 3,600 nya fanerogam-arter och blef grundläggare af en alldeles ny vetenskap, växtgeografien. Hans många termometriska iakttagelser ledde till upptäckten af isotermerna; han lade grunden till en jämförande klimatologi och till kännedomen om vulkanerna äfvensom om jordens inre byggnad. Studiet af peruanernas och mejikanernas fornlemningar och byggnadsverk ledde honom till forskningar rörande dessa folks språk, kultur och vandringar. Statistiken och etnografien icke blott riktades genom honom, utan sattes i samband med naturhistorien och behandlades derigenom från en fullkomligt ny synpunkt. H. blef genom denna resa den ryktbaraste bland sina samtida näst Napoleon. Akademier och lärda samfund (bl. andra svenska Vetenskapsakademien) täflade om att få räkna

Källa: Project Runeberg ·